Trasig titt på tv

När jag tidigare bodde ensam hade jag inte, som ni vet, en tv. Jag ville helt enkelt inte. Numera bor jag ju under andra förhållanden, och finner tv:n i köket alltsomoftast på. Så jag tittar. Dagens utbud påminde mig om varför jag hyste aversion mot dumburken. Under morgonkaffet visas ett program på franska, från Marseille, vilket självklart får mig att skärpa uppmärksamheten. Ganska intressant, om en ung tjej. Så i eftertexterna, samma tjej med armen kring sin polare, tittar in i kameran och säger: "om ni kommer till Frankrike, se till att inte ha på er för korta kjolar."

Nehej, ok. Påminns om något av det som kändes så obekvämt med att bo i det landet.

Senare, vid lunch: Doktor Phil. Ok, jag får skylla mig själv, borde veta bättre. En kvinna frågar; varför kan jag inte behålla en kille? varför säger de på anställningsintervjuer att jag är "för mycket"? Hon berättar att hon är framåt, självständig, hon för sig med stolthet och och tar för sig. På dansgolvet väntar hon inte på att en man ska bjuda upp henne och hon tar sin plats, armbågar när någon man ev. tafsar och invaderar hennes dansutrymme. Varpå Dr Phil säger att han inte har svårt att förstå varför hon har problem att träffa män, och det ska han säga henne direkt efter reklamen.
Jag gick, innan han hann säga åt henne att ingå i ett spel där kvinnor ska vara timida och försiktiga, där man inte ska ta plats och där man ska tolerera kränkningar mot ens fysiska integritet på dansgolv och andra utrymmen.

Det hade varit lite för jobbigt för mig att se.

Obama rocks

USA:s president Barack Obama har fattat beslut om att amerikanska biståndsorganisationer i utlandet ska kunna få statliga bidrag, även om de sysslar med abortrådgivning. Därmed rivs Bush-administrationens gamla regel upp.

Detta hittade jag på tt idag. Säger bara, JAAAAAAAAAAAAAAAAAAA

Kerstin dejtar

Kerstin har gett dig ut i dejtingdjungeln. Och fy fan vad där ser ut. Igår träffade jag en dejt för andra gången. Vi var ute och drack öl även denna gång. Precis innan stängningsdags råkade min dejts kavajknapp fastna i ölglaset och som en följd av detta hamnade hans öl på hans byxor. Klockan var bara 12 och vi ville egentligen inte avsluta kvällen, så när han föreslog att vi skulle hem till honom och fortsätta kvällen där tackade jag ja. Väl där så diskuterar vi mitt efternamn, han får för sig att googla mig varför min uppsats i genusvetenskap dyker upp. Jag får frågan: "Är du feminist?" "Ja", svarar jag. "Ok" får jag till svar.

Mitt under  myspyshånglet på soffan öppnar han mina byxor, drar ner mina trosor och kollar efter om jag har hår "därnere". Jag frågar vad fan han håller på med, han svarar:

"Jag skulle bara kolla om du var en riktig feminist. Och det var du ju".

Och sen tittar han bort med avsmak. Och fortsätter: "Nej, men alltså, det är ju okej...men..."

Som om jag skulle behöva få ett godkännande av honom för att jag inte har rakat bort mitt könshår? Jag vill bara träffa en man som ser feminism som en fråga om mänskliga rättigheter, inte en fråga om könshår. Ska det vara så jävla svårt? Se slutade kvällen med att han ringer polisen för att hans granne har en fest. Och det enda han irriterar sig på är att tjejen har släpat hem ett gäng killar, att hon är desperat. Inte att klockan är tre på morgonen och de låter som fan. Men det är en helt annan historia.