tisdag 24 mars 2009

Waltz with Bashir


Isöndags gick jag på det charmiga Folkets bio för att se Ari Folman's "Waltz with Bashir". Det skulle vara en svår film, sa de. En film om kriget mellan Libanon och Israel 1982.


Jag kan inte mycket om kriget i Libanon. Jag ju nykommen. Ändå är det som att jag minns mig att det pratades mycket om Beirut när jag var liten. Även nu när jag hör ordet "Beirut" tänker jag på bomber. En titt på Libanons historia på Wikipedia klargör endast att det är en jäkla soppa. Precis som alla konflikter.


Det var en svår film. Så fruktansvärt välgjord. Den grävde sig in, jag kan inte riktigt sluta tänka på den. Men det var en sak som störde mig med filmen, som jag inte förstår meningen med: mitt under kriget och belägring kommer en porrfilmsscen. Som var alldeles för lång för att kunna riktigt motiveras, som jag gärna hade sluppit. "Waltz with Bashir" är inte en lång film. Därför kunde jag inte förstå den onödigt långa visningen av kuk och fitta, in ut in ut, på tyska.


Jag tänkte på kvinnornas roll i filmen. Som mödrar. Som ouppnåeliga i form av en flickvän som lämnat huvudkaraktären. Som drömfigurer, sexiga enorma amazoner som hämtar drömmande pojkar när de inte orkar med skräcken. Som knullobjekt. Som gråtande, skrikande, i upplösningstillstånd. Alla dessa kvinnor som skriker och gråter i krig! Det är vår roll att symbolisera krigets fasor. Om vi inte grät över våra förluster, skulle man då förstå krig som lika omänskligt?


Jag skulle önska att kvinnor fick sluta maktlöst gråta och skrika i krig. Jag önskar vi fick makten att hindra krig, makten att styra mer över våra öden!


söndag 22 mars 2009

Medealand

Var jag och såg idag. Redan de gamla grekerna hade fattat att det här med kärlek, barn och kvinnoförtryck inte går ihop.

Medealand är Sara Stridsbergs  nyskrivna pjäs av Euripides tragedi. Och den var vacker, grov, äkta, hemsk och riktigt riktigt bra. Den handlar om Medea (spelad av Noomi Rapace) som blivit lämnad av Jason (spelad av Shanti Roney), med sina två barn, hennes hjärta är sönderslaget och hon har inte längre ett medborgarskap. Hon hade lämnat allt för denne Jason. Nu finner hon sig alltså lämnad och utan precis allt. Hon vill skriva in sig, få vård, men eftersom hon blivit utvisad efter skilsmässan är det omöjligt. Medea kräver hämnd, hon vill att för att citera Håkan är "att se som i slowmotion se när du går sönder inuti så som jag gjorde" (Kärlek är ett brev skickat tusen gånger). Hon försöker allt för att få tillbaka sitt gamla liv, knullar med kungen, knullar med Jason som tycker att "de ska älska en sista gång" men tillslut ser hon ingen annan utväg än att mörda Jasons nya brud (prinsessan), kungen och till sist, eftersom hon förstår att om hon tar sitt liv så är det ändå Jason som "vinner", även ta livet av deras gemensamma barn. Hon mördar dem, Akilles och Tiger. Hon får sin hämnd.

Och min reaktion är ledsenhet, deppighet, nerstämdhet när jag går därifrån. Pjäsen kryper mig inpå bara skinnet och jag kan inte skaka av mig känslan av tragedi. Jag ställer mig frågor:
-Hur många på-gränsen-till Medeor har vi där ute? I senaste numret av Bang redogörs för en artikel om att det just finns ett sånt utnyttjande av flyktingkvinnor som inte erkänns vård eller medborgarskap för att mannen tar ut skilsmässa innan de två åren som krävs för att hon också ska få sitt medborgarskap. Det vill säga, kvinnan är fortfarande totalt beroende av mannen för att få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda.
- Kärlekskraften, hur stark är den egentligen? Visst är det någon feministisk teoretiker som sagt att vad hon kallar "kärlekskraften" bibehåller det patriarkala och ojämställda samhället? (googla på kärlekskraft!) (Se den här artikeln ur Arbetaren t.ex). Vad är vi beredda att göra för kärleken? Medea dödar sina egna barn, och skakar om oss i det som vi tror är det allra heligaste: moderskapet. Moderskapet är inte bara vackert, fint och putinuttigt.

fredag 20 mars 2009

Facebook-inlägget jag aldrig gjorde

Lyckliga småbarnsmamman (som gick i samma klass som mig genom grundskolan): Uuunderbart att det är helg! Ska ha myskväll med familjen! Äääälskar mina små!

Lyckliga småbarnsmammans kompis:
Va mysigt!

Lyckliga småbarnsmamman:
Jaa! Vi håller på och målar om i lillans rum också, det bli såååå fint!

Lyckliga småbarnsmammans kompis:
Åå va kul! I vilken färg?

Lyckliga småbarnsmamman:
Rosa såklart! :)

Jag:
*Gör kräktecken*

tisdag 17 mars 2009

Minns ni den där äcklige gubben Per Ström som man mest kunde förlöjliga för att han kom ut med en bok om att allt är "feminismens fel" men där man...

ganska snabbt insåg att han inte förstått ett skit av vad feminism är? (Världens längsta rubrik?)

Den här (pdf) texten skriven av den här snubben är en snabb lektion i Per Ströms allra största misstag. Han har alltså gått igenom hela texten och lagt till lite kommentarer här och där för att förklara hur Per Ström har fel. Helt okej gjort och ett bra initiativ. Synd bara att vi inte kommit längre där män som Per Ström överhuvudtaget tillåts komma till tals i den feministiska debatten.

Nåt annat jag vill berätta om:
Jag är dålig på att säga ifrån. Det finns en kollega på jobbet som är supersexistisk. Han använder kön som förklaring till allting:

Jag säger: "Oj, nu står jag visst lite i vägen här i köket, jag kanske ska vänta lite".
Han säger: "Typiskt kvinnor att stå handfallna i köket" (?)

Idag står han och tittar över min axel och tittar på min skärm som visar en undersökning som i korthet säger att män är mer positivt inställda till kärnkraft än kvinnor. 
"Ja det säger sig själv", säger han. "Ju mer insatt man är, desto mer positiv är man till kärnkraft". (Som om män skulle vara mer insatta? Kvinnor är de som är insatta for fucks sake!)

Och vad gör jag? Jag säger ingenting i båda fallen. Jag skulle vilja ha en lista med fraser att ta till varje gång (minst en gång per dag, ovan är bara exempel) det kommer något sexistiskt ur hans mun. Var hittar jag en sån?

fredag 13 mars 2009

Hade lite tråkigt och ändrade lite här som ni ser, ta bort/ändra vad ni vill, jag hade lite kul i alla fall!

Förresten, angående det du sagt Kerstin om att alla män bara strävar efter att göra alla fittor till sina, tänkte jag att det också passade in hur fint som helst i mitt senaste inlägg...

(feministiskt) Porr på er!

Omskärelse och prostution

Var på förläsning i går, ämnet var kvinnlig omskärelse (som man nu visst ska kalla det nu, kvinnlig könssstympning är bara för pk och omodernt radikalfeministikt). Det var en jätteintressant föreläsning! En antropolog berättade om sin forskning kring en folkgrupp i västra Afrika där man utför klitoridektomi, alltså ett ingrepp där en del av eller hela klitoris skärs bort.

Det intressanta men föreläsningen var dels hur västerländska föreställningar om sexualitet genomlyser arbetet med att lobba emot dessa ingrepp istället för att grundas i en förståelse av kvinnornas egna erfarenheter och anledningar till att behålla traditionen, vilket ofta fick som konsekvens att dessa kampanjer misslyckas och får motsatt effekt: kvinnorna i denna folkgrupp håller ännu hårdare på traditionen att skära i sina döttrar. Däremot menade föreläsaren att männen i byn, särskilt de yngre, var emot omskärelsen.

Och det är ju frågan som är den mest intressanta: varför fortsätter kvinnor att utsätta sina döttrar för detta ingrepp? Varför kämpar de för att behålla en smärtsam och (enligt oss) förnedrande tradition? Svaret, menar jag, är enkelt. Det handlar som alltid om makt.

Kvinnorna i denna by som föreläsaren gjort sitt fältarbete ville alltså behålla omskärelsen, men inte männen. I sammanhanget var det viktigt att förstå vad kvinnorna fick ut av att bli omskurna, och vilken samhällelig status de åtnjöt. Kvinnorna i den här samhället har praktisk taget ingen makt. De har inte makt över sina kroppar (männen bestämmer om de ska ha sex) de har inte juridisk makt, inte politisk makt, de har inte makt över sina barn (som tillhör mannen), det praktiserades månggifte vilket ofta resulterade i orättvisa där en hustru och hennes barn fick mer resurser, de har inte rätt att röra sig fritt utan att fråga sina män om lov. Helt enkelt ett genompatriarkaliskt samhälle. Den prestige de åtnjöt var endast som mödrar (inte minst till söner, svärmödrar hade mycket att säga till om) och hustrur.

Att bli dektomiserad innebar att kvinnan fick tillgång till en initiationsrit som pågick i flera dagar. Det var fest, inga män fick vara med, kvinnan hade under denna tid rätt att ta sig en älskare. Denna korta tid av befrielse verkade vara hett eftertraktat av kvinnorna.

Det som upprörde mig var att männen verkade vilja stoppa omskärelse av helt egoistiska skäl. Att älska med en kvinna som fortfarande hade klitoris skulle ge dem större njutning och dessutom ännu högre bevisa sin manlighet inför andra män. Kvinnans njuting fanns inte ens att prata om, den var inte intressant. Dessutom sökte männen att hindra kvinnorna från att få sin initiationsrit eftersom att dom då kunde skaffa sig älskare och fick röra sig fritt utan att först fråga om lov.

Fan, vad är det för äcklig psykologisk process som får dem som redan är maktfullkomliga att vilja ytterligare reducera den lilla makt som de praktiskt taget maktlösa har??? Det är ju fullt mycket mer begriplig att de som har lite makt griper efter småsmulor, eftersom lite makt är mer än inget. När jag kommenterade det här till föreläsaren svarade hon "jo men kvinnorna är inte helt maktlösa, de kan ju röra sig om de får lov, många män är ju snälla och låter sina kvinnor göra mycket på egen hand..."

Vaffan! Makt är inte makt om den sker på mäns villkor, om den är given ifall män är snälla nog!

Självklart hade vi en "det är synd om männen också" -man i klassen... han bara: "bla bla bla män vill ju inte att kvinnor ska måsta gå igenom det här..." Nä, för att de ser en chans att ytterligare utöka sin redan fullkomliga makt över kvinnor!
"bla bla bla män blir ju också omsksurna det är jättehemskt...." Jag kan hålla med om att det är hemskt att vuxna utför detta mot barn (pojkar) men jag anser att man inte bör bortse från att ingreppen får helt olika sexuella konsekvenser för kvinnor och män. Är inte merparten av USA:s manliga befolkning omskuren? Har merparten av Usas manliga befolkning sexuella problem pga av detta?

Sen kommer snubben in på nåt helt absurt i sitt korståg för att rädda mannen: "bla bla bla jamen man kan ju se att det finns fler prostituerade män än kvinnor..."
Vaffan! Hur kom den diskussionen in i bilden?? Jag blev förbannad och frustade: "Men vilka är det som KÖPER sex, det är ju män, vaffan det är klart att folk säljer sex, det är ju för att andra är villiga att betala för det, och det är ju det som är den stora frågan, hur fan kan det komma sig att män tycker det är ok att köpa kroppar???"

Kommer gärna tillbaka till prostitutionsfrågan en annan gång. Nu har jag träningsvärk i skrivfingrarna.

söndag 8 mars 2009

Going nuts

Jag tror jag håller på att bli tokig. På riktigt. Jag är så jävla sur och cynisk idag att jag fantiserar om att skaffa automatvapen och meja ner alla män. Inget särskilt har hänt egentligen. Det är bara 8:e mars. Jag läser SCUM och får upp bilder i huvudet om ett annat samhälle. 

Jag är less, uttråkad och trött på att hela tiden kämpa. Jag orkar fan inte. Och jag har en ens en man nära inpå mig. Just idag är alla män hemska. Alla. Inklusive alla vackra, fina, förstående, "feministiska" män. För de fattar inte heller ett skit. De spelar bara vackra, förstående och feminister för att få fitta. Så krasst är det.

Alltså, att jag är sur på männen kan jag ta. Det är jag from time to time, helt i sin ordning. Men idag är jag även sur på alla kvinnor. Vilken skam, denna 8:e mars. Jag är sur på alla kvinnor som spelar med i spelet. Sur på alla kvinnor som inte fattar systerskap. Sur på alla kvinnor som fastnat i konsumshetsen, sur på alla kvinnor som trampar ner andra kvinnor, sur på alla kvinnor som går patriarkatets ärenden så att säga. Och jag förstår ju att jag egentligen är sur på mig själv. Sur på min feminism. Den är ful. Jag går patriarkatets ärenden hela jävla tiden att jag har fått klippkort, snart har jag sparat ihop till en gratis omgång. Genom att vara sur på alla kvinnor är jag den största boven.