Avhumaniseringens retorik

Efter att läst reaktionerna på DN's vedervärdiga ledare i veckan där prostitution näranog jämställdes med bistånd insåg jag att jag inte var den enda som kände stark förvåning över hur texten kunde publiceras. För vad var då problemet med den? För mig handlar det om många olika saker, men den tydligaste problematiken handlar om hur texten präglas av en avhumanisering av prostituerade i andra länder, som en konsekvens av en förståelse av "deras behov" som annorlunda än "våra". Jag bestämde mig för att försöka analysera hur processen kan se ut, för hur man kan komma fram till sån inställning till andra människor.

Jag har hämtat inspiration från en forskare vid namn Catrin Lundström, som skrivit om migrantarbete och exilsvenskars användning av hushållstjänser i sina nya länder. Hon undersöker alltså hur svenskar omförhandlar sina ideal av jämställdhet och jämlikhet när de kommer till andra länder, vilket visade sig att hur många av dem anställer pigor till mycket dåliga anställningsförhållanden och undermåliga löner, något de inte skulle göra i Sverige.

Så vad har prostitution med hushållsarbetare att göra? jo, för att kunna frångå principer om jämlikhet genomgick utlandssvenskarna en process av differentiation där man särskilde "dem" från "oss". Villkor som de själva aldrig skulle acceptera, som att sova i en skrubb eller arbeta under minimilön, blev acceptabelt att erbjuda andra. På samma sätt i prositutionsdebatten måste "vi" skilja på "frivilliga" och "ofrivilliga" prostituerade, för att också kunna skapa möjligheter att skapa den "gode" sexköparen. Denna retorik gör det också möjligt att ignorera den kunskap som prostitutionsforskningen har insamlat, samt att möjliggöra kroppen som handelsvara.

Andra steget, när de "andra" är annorlunda än "oss", är att definiera "deras" behov som annorlunda än "våra". Pigorna i utlandet är annorlunda, alltså har de andra behov, alltså bedöms de enligt andra måttstockar än vad vi skulle acceptera för oss själva. Prostituerade i andra länder har andra behov, alltså kan vi "hjälpa" dem när vi köper sex. Denna process är mycket tragisk och ledsam.

För någonstans i dessa steg börjar också avhumaniseringen. Då kan vi också tro att vi inte gör något fel när vi behandlar andra på sätt vi aldrig skulle acceptera att andra behandlade oss på, eller försätter andra i situationer vi inte skulle önska våra nära och kära.

Det finns så mycket vi inte kan acceptera.