Jag är ledsen, Marlene van Neikerk! Jag borde älskat din bok. Men du lät förståelsen komma försent. Inte för än sidan 666, lustigt nog, började jag verkligen läsa, suga i mig varje bokstav. Varför lät du inte Agaat tala för än det nästan var för sent? Det var hennes röst jag hade behövt, redan från början.
Tack ändå för skildringarna av ett jordbruk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar