Anna T:s hjärna har tagit semester...

... och hoppas den återkommer inom kort.

Det finns så mycket jag tycker. Tänker. Känner. Har åsikter om. Allt detta skulle jag vilja formulera i text. Så sitter jag med händerna på tangentbordet och inser att jag är är oerhört trött på att tycka. På att vara del i ett politiskt samtal. Att det jag behöver är långa promenader i ett snölandskap där förmiddagssolen bränner ut all tanke och lämnar endast ett fridfullt, blått sken på näthinnan. Jag behöver samtala med ingen annan än en katt. Jag behöver sova.

Livet och allt runt omkring intresserar mig fortfarande. Men ibland känns det som att jag inte orkar lyssna på något annat än den ljudlösa klangen som dånar i bröstet.

Jag började blogga för att få stilla skrivlusten. Tyckartänkandet går så ofta före, och jag tycker vi gör det bra. Men jag skulle vilja försöka hitta tillbaka till vad det hela handlade om egentligen.

(dessutom vill jag försöka sluta prokrastinera och börja göra mitt jobb ordentligt)