torsdag 10 februari 2011

Igår och idag, gemensamt

Jag gav sex och en halv minut av mitt liv att lyssna på det här, och jag ångrade det inte:



Jag befann mig nyss på en konferens där en man ställde den retoriska frågan "Vad är det vi ännu har gemensamt angeläget?" Jag funderade mycket på den frågan efteråt. Vad är det vi har gemensamt angeläget?

Frågan är också relevant för feminismen, och ställer dess fortsatta releveans på sin spets: vad är det kvinnor fortfarande har gemensamt angeläget? Nog är det frågor vi ställt sedan århundranden som vi ännu inte har fått svar på?

Ny frågor kommer, andra går, vi har fortfarande gemensamma angelägenheter.

5 kommentarer:

Anna Tholl sa...

Obs. Med det här menar jag inte att definiera feminismen. Inser att min fråga blev av mycket intern karaktär. Frågan är intressant men det slutar inte där.

Talsey sa...

Intressant. Jag har inte tänkt på det med de orden. Kan inte en av anledningarna till att man inte har kommit fram till vad som är gemensamt angeläget vara att man brottas med "om man har något gemensamt angeläget"? Det gemensamma är ju det som ger styrka, och som därför lättast attackeras och blir skört. Det verkar kunna räcka med enstaka exempel för att omkullkasta själva idéen om det gemensamma.

Anna Tholl sa...

Javisst, där ligger hela den postmoderna attacken på sanning och identitetsanspråk i sin kärna. Självklart är det intressant att dekonstruera positioner av "kvinna" eller andra identitetskonstruktioner vi ändå lutar vår verklighet mot. Ändå ser vi att dessa konstruktioner, hur konstruerade de än är, får reella, politiska, ekonomiska, och andra konsekvenser. Därför kan det vara av rent politiska skäl nödvändigt att skapa (om än tillfälligt) positioner utifrån vilka vi kan föra kollektiva kamper. Ensamma kan vi ju inte utföra lika mycket.

Rapar jag endast floskler? Vad det är att vara kvinna är intressant för diskussion, men konsekvenserna är reella, om än inte de samma för alla. Det som drabbar andra kvinnor (och män) kan drabba mig och de jag älskar, kvinnor som män. Därför har vi gemensamt angelägna ansvar, tänker jag.

Kerstin sa...

Åh, jag har har också funderat mycket på det gemensamma å det senaste, kanske för att jag läser Marx som kontroversiellt statuerar "de allmänna betingelserna" som universella och som utgångspunkt för varje samhälle. Men jag måste nog återkomma i den frågan för jag började palme-nostalgia och mindes när jag förra året träffade palmes son på en konferens i utlandet och hur star-struck jag var. Jag var tvungen att gå ut från den fina middagen och sms:a till mamma. När jag var liten hade vi nämligen en stor affisch av palme på toadörren. Och mamma släpade med mig till hans kortege genom stockholm 1986 och jag minns hur sorgsna vi var ståendes längs sveavägen. Ok, slut på barndomsmemories.

Om det här med gemensamma positioner så vill jag minnas att jag attraherades väldigt av Iris Marion Youngs konstruktion av "genus som serialitet" för att undgå det essentialiserande i kategoriseringen av politiska subjekt. Kanske något att kolla upp igen!

Fint inlägg <3

Kerstin sa...

och kom också att tänka på den här fina:
http://www.youtube.com/watch?v=70wzl6UvDQM