onsdag 18 maj 2011

How do you call your lover boy? Dirty Dancing som skildring av efterlängtad jämlikhet



I kväll, i denna kanal av allsköns folk som droppar 140 tecken i en ständigt rullande feed, yttrades en undran kring varför så många tjejer älskar filmen Dirty Dancing. Som långvarigt fan av filmen replikerade jag något surt om hur jag blir lite mer feminazi än vanligt när jag hör män yttra denna åsikt, eftersom det så att säga inte är första gången jag hör den. Jag beslöt mig då för att skriva ett inlägg om hur man kan förstå att denna filmpärla lyckats fånga så många kvinnors hjärta, en liten kärleksförklaring jag hoppas kunna fånga in dessa känslor på ett sätt som inte bara representerar mig själv, även om denna text självklart i slutändan endast blir ett referat av mina åsikter i frågan.

Dirty dancing förstås ofta som den ultimata "tjejfilmen". Därmed har den också utstått en hel del smälek från män i min bekantskapskrets, enligt logiken "vad tjejer gillar är mindre värt och därför legitimt att håna". Filmen skildrar den framväxande kärleken mellan Baby, den unga medelklasstjejen som åker med sin familj till sommarpensionat, och Johnny, dansläraren som anställts för att roa gästerna och ge dem lektioner i dans.

Filmen är en perfekt skildring av övergången mellan barndom och vuxendom. Babys utveckling från småtöntig pappas flicka till vuxen kvinna skildras genom hennes emotionella utveckling från oskuldsfull till insiktsfull. Hennes initiära underordnade position gentemot den äldre och hundra gånger häftigare Johnny byts ut mot en gripande jämlikhet i takt med att deras relation utvecklas och tittaren får större insikt i vem Johnny är. Framförallt får man insikt i den utsatthet han upplever vilken är relaterad till hans klasstillhörighet,inför pensionatets chef, vilken hotar att sparka honom, samt inför de rika äldre kvinnor som behandlar honom, explicit, som en prostituerad. Baby frigör sig från sin fars stänga överinseende i en hjärtekrossande scen där hon förklarar sin kärlek, men att hon är djupt besviken på hur han behandlar människor olika beroende på deras bakgrund och klasstillhörighet. Varje flicka som ser den scenen gråter inför sina egna kärlekar inför sina fäder, den viktigaste relationen till en man som varit tvungen att brytas i en frigörelseprocess. Samtidigt visar det sig att Baby's systers pojkvän, den perfekte collegekillen och framtida läkaren, är ett outhärdligt svin som utnyttjar och ljuger för att flytta fram sina positioner.

Därför också mitt tidigare uttryck av lätt ilska vid mäns uttalanden om att de inte förstår filmen. Man kan inte låta bli att känna att det har att göra med att de inte levt som kvinnor i en långt ifrån jämlik värld, sexuellt eller ekonomiskt. Min tolkning av varför män inte i högre grad identifierar sig med Johnny handlar då tyvärr om ett avstånd till honom som dansare (=bög), sexuellt utsatt i en position mot en kvinna med högre ekonomiskt och socialt kapital (=looser) och dessutom djupt förälskad och engagerad i Baby, återigen en relation till en kvinna där klasskillnaderna slätar ut den högre maktposition han skulle egentligen åtnjuta i egenskap av man och äldre. Baby utvecklas också i deras relation, sexuellt och personligt, till en fullfjädrat vuxen människa, stolt och oberoende, t.o.m. av Johnny. Det är en av alldeles för få filmer där kärlek skildrats på ett sätt som inte är begränsande eller nedlåtande, och jag tror att det finns en längtan efter sådana skildringar hos många (unga) kvinnor.

Jag är medveten om att denna text inte till fullo kunnat rama in hela denna films behållning, men förhoppningsvis har den fångat in något av hur man kan förstå den som en viktig film för många tjejer. Och jag menar, hur kan en film med så underbart soundtrack bli annat än älskad...?

14 kommentarer:

Simon sa...

Måste se denna film. Ber tusen gånger om ursäkt för min förhastade undran, då jag trodde att Dirty Dancing handlade om tröttsamt ung kvinna/äldre man-kärleksdravel.

Anna Tholl sa...

Ingen fara, nu får jag känna mig som att jag gjort en kulturgärning!

Jonna sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Fröken B och fröken D sa...

där satte du huvudet på spiken om varför jag gillar den.
Hej förresten, råkade komma hit av en slump. eller länkning. internet <3

Anonym sa...

Allt fint, utom att alla flickor inte alls behöver gråta över den scenen med pappan. Tala gärna för dig själv och någorlunda generellt, men där drar jag, som inte gråter över min pappa, en gräns. Tolkningar är inte universella!

Anna Tholl sa...

Fröken B och Fröken D. Tack!

Anonym: Nej, du har naturligtvis rätt, den smärtsamma processen att frigöra sig från barn-pappa relationen är nog tyvärr förbehållen dem som haft en god och dynamisk relation till sin pappa. En smärta man faktiskt önskar alla fick känna.

Inlägget ska naturligtvis inte heller läsas som att jag anser att alla män som inte gillar Dirty Dancing är sexistiska svin. Den är helt enkelt en utläggning av mina funderingar, mer eller minde affektuella. Det betyder dock inte att jag inte tror att de sätter fingret på något.

Vad jag också kunde skrivit om är faktiskt något om Babys utseende: betydelsen av att hon visserligen är söt, men på ett väldigt okonventionellt sätt. Kan det ha varit så att Baby vidgade synen på skönhet på film?

Anonym sa...

Alltså... detta är för mycket. Klarar inte av att läsa sånt här. Går och kräks på toa.

Anna Tholl sa...

Hoppas det kittlade skönt i kistan...

Frances sa...

Jag har aldrig funderat på just varför det skulle vara en chickflick, men det ligger mycket i just det du skriver. Tycker det var en bra iaktagelse.

När jag studerade dramaturgi så fick vi analysera Dirty Dancing och jag minns att grabbarna stönade högt när vi fick uppgiften. Den andra filmen vi fick samtidigt var Gökboet och det var fantastisk att se hur det gick upp ett ljus för grabbarna att Dirty Dancing tillhörde ett dramaturgisktmästerverk nästan i klass med Gökboet. Jag fick rysningar när grabbarna släppte sina förutfattade meningar och kunde urskilja filmen från en helt ny synvinkel och flera av dem uppskattade även filmen när de väl fick se den. (Vi analyserade fler filmer men just dessa två var under samma studieperiod)

Anna Tholl sa...

Fraces: påminner mig om att något alltid kan läras om man sätter sina fördomar åt sidan.

Kajsa sa...

Håller med om att filmens innehåll verkligen inte är det så många, ffa kanske killar som aldrig sett den, tror. Har just i kväll förklarat (inte för första gången) för en man att det inte är en "för att han är så snygg"-film utan att hela grejen för mig alltid varit att jag som ung tjej identifierade mig väldigt starkt med Baby-karaktären. Både utseendemässigt, beteendemässigt och utvecklingsmässigt tror jag att Baby-karaktären är unik i ungdomsfilm och det är ffa det som gör filmen så fantastiskt. Sen är båda huvudkaraktärernas utveckling intressant på många sätt, precis som du skriver. Önskar verkligen att fler killar/män skulle ge sig tid att kolla igenom filmen på allvar innan de avfärdar den som de flesta gör. Fast å andra sidan är den ju dramaturgiskt upplagd för att man ska identifiera sig med Baby, och det är klart att den på det viset lockar fler tjejer.

Anna Tholl sa...

Du har helt rätt, samtidigt är ju väldigt många filmer upplagda för identifikation med en manlig huvudrollsinnehavare. Kanske tränas kvinnor att identifiera sig mer med män än tvärtom, då män oftare framstår som den neutrala "människan" i våra kulturella uttryck så som film?

vfittan sa...

Fantastish! Jag har aldrig tänkt på varför jag faktiskt tyckt filmen är bra. Men den stoppar otroligt nog inte sin kvinnliga (och manliga) huvudkaraktär i samma patetiska könsroll som de flesta andra filmer som gjorts ända sen dess...

F.ö. så var Vkukens kommentar om den "den var bra". Det betyder att den var jättebra =)

Anna Tholl sa...

Tack!