Jag har registrerat mig på en dejtingsida. Oftast brukar det visa sig i efterhand varför man just gjorde det vid denna tidpunkt, kanske behöver jag bekräftelse, kanske vill jag faktiskt hitta någon, kanske vill jag bli kär, kanske försöker jag göra det allra svåraste i att släppa en person. Oavsett, man vet oftast exakt vad man ger sig in på. En anekdot här är att jag började internetträffas ungefär samtidigt som jag började använda internet sådär i 15-års åldern. Jag och mina kompisar loggade in på aftonbladet-chatten högst upp i åhlenshuset där de hade gratis internet. Ja, alltså detta var på modemets tid. Vi loggade in där, minns inte vad de hette exakt, men det fanns olika rum och man frågade: "nån som vill chatta?" och så kunde man gå in i privata rum. Vi gick in i dessa chattar och sa att vi befann oss just där och om det var någon som ville mötas. Tror vi träffade många knäppisar så. Men också väldigt många fina som jag utbytte många och långa mail med.
Jag är alltså en veteran när det kommer till internetdejting. Och jag hatar egentligen företeelsen, eller kanske mer vad företeelsen säger om oss människor och kärleken, i tiden. Jag har tidigare skrivit om dejtingsidor som exempel på objektifierandet och människan som konsumtionsvara. Jag finner det djupt tragiskt och kan inte förstå hur mellanmänsklig interaktion har kommit att bli så långt ifrån det som är det mänskliga.
Oavsett mitt syfte med inträdet på dejtingsidan denna gång, måste jag spela med i spelets regler. Jag måste skriva i sån där varudeklaration. Rada upp mina förtjänster. Och här blir det väldigt, väldigt intressant om man tänker på frågor som den sociala representationen av en själv. Ni vet väl att dejtingsidor har skapat en levande forskning kring bl.a identiteter, interaktion och rationella respektive icke-rationella val? Artikeln "Profile as Promise: A framework for conceptualizing veracity in online dating self-presentations" (pdf) länkades på twitter ikväll och var det som fick mig att skriva detta inlägg. Vad de kommer fram till i artikeln är bland annat att dejtingprofilen man skriver fyller funktionen av en utsikt, ett löfte, en inblick i vad personen önskar skall komma. Om man har detta i huvudet när en tittar på dejtprofilsidor blir man antingen djupt misantropisk eller...ja, va fan, jag försökte hitta någon positiv effekt här, men just nu går den inte att finna i mitt huvve.
Jag tycker att Zizek har mycket vettigt att säga om detta i ca 41 sekunder:
"Because, what is love? Love is not idealization. Every true lover knows that [...] Love means that you accept a person with all its failures, stupidity, ugly points and nonetheless, the person is absolute for you".
Pust. Själva proceduren för internetdejting går emot allt detta. Jag kanske hellre ska logga in på en chatt och fråga "nån som vill chatta?" för bättre lycka.
Ps, dessutom måste man stå ut med all jävla skit, som detta: http://dejtmejl.blogg.se/
Ps 2. fan, jag registrerade mig bara för någon dag sen och har redan tröttnat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag ar gjort samma 1000 gånger och gjorde det igen samtidigt som du.
Ska vi dejta? Jag är snäll.
En grej jag kom på nu är att man ju borde komma undan hela den varudeklarationen ifall man istället skriver "Detta söker jag: [Lista/beskrivning av idealperson eller liv]". Det signalerar ändå vem man är men utifrån ett annat perspektiv.
Jag tipsar på min blogg om hur man skriver en bra presentationstext för att locka rätt folk:
http://mikaelsol.blogspot.com/2011/11/lar-dig-skriva-en-bra-presentation-pa.html
Här är vad folk skrivit till mig:
http://mikaelsol.blogspot.com/2011/11/de-varsta-dejtmailen-jag-fatt.html
Det är alltså inte bara idioter och äcklon som hänger där. Jag brukar utgå från att om jag väljer att vara med på en sån sajt så borde väl nån som är som jag också välja att vara det. Gäller bara att hitta den personen.
Men jag tror det är lättare för killar att vara medlem på dejtningsajter eftersom vi inte blir spamraggade på på samma vis. Vi kan mer välja att ta kontakt. Alltså vi som inte spamraggar...
asdf, sure om du är snäll. Och fattar vad jag skriver i inlägget. Maila mig: glitterfittorna@gmail.com :))
Grovt Initiativ: Det du föreslår blir också en varufiering, om inte en deklaration, så iaf en specificering. Och det var ju det här med idealisering och kärlek. Enligt mina erfarenheter skulle jag bli kär i typ en feministisk indiekille med vänsteråsikter. Men kärlek funkar inte alls så. Visst vore det idealet, men ibland är det mycket vackrare med något som inte enligt mallen är idealet? Det är så jag uppfattar att kärleken faktiskt funkar, eftersom den bortser från allt "bör" och istället mest är "är".
Mikael: Tack för tips, jag skriver detta inlägg utifrån perspektivet "jag har tärffat folk (som sedermera ibland utvecklats till kärlek) från internet sen jag var 15". Någonting borde jag ha plockat upp på 15 år va?
Skicka en kommentar