Jag och min manliga kollega blev kontaktade av en man som är anställd i ett projekt ämnat att utreda möjligheterna för institutionens kopplingar till den sektor som forskningen berör. Vi mötte honom på olika tillfällen för att prata om våra projekt och våra kunskaper.
Min kollega träffade denna man först och berättade att det hade varit jättetrevligt, att de hade mest suttit och snackat skit, gått ned och tagit en cigg ihop, pratat om att göra något projekt ihop i framtiden.
Så kom jag dit och berättade om mig själv och fick bara en skeptisk blick. Istället för en diskussion fick jag en föreläsning om mitt kunskapsområde. Jag fick veta att "det blir svårt det jag planerar göra", och att det "märks att jag är långt från fältet". Att det jag har kunskap om redan gjorts så mycket, ja ja.
Jag hatar att min manliga kollega går därifrån med en klapp på ryggen, att han behandlades som en jämlike, medan jag gick därifrån och kände mig nedsänkt, klappad på huvudet, undanryckt mattan. Som en konkurrent istället för en kollega.
Jag hatar att jag träffade honom idag igen och får "ja-ja-attityden" riktad mot mig igen när min andra kollega berättar hur långt jag kommit med studien.
Jag hatar det så mycket!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar