Strunt förnuft

I går läste jag det senaste numret av Sunt Förnuft, "Skattebetalarnas" tidskrift som min liberale svåger får hem i brevlådan. På omslaget var Jonas Sjöstedt med ett citat om den vettlösa valutaunionen.

Skattebetalarna är en intresseförening som arbetar för "sänkt skatt och sparsamhet med dina skattepengar". I styrelsen sitter bla annat Marcus Uvell som till vardags även är vd för stiftelsen Fritt Näringsliv/Timbro. Det är alltså en förening för högerintressen även om det framstår som att man tycker sig verka för neutrala intressen i och med tidsskriftens titel "Sunt förnuft".

Inte mindre intressant att de intervjuar Jonas Sjöstedt då, tänkte jag. Det var intressant läsning. Bl a nämndes det flera gånger att han är intresserad av att införa "löntagarfondliknande" reformer. Mycket viktigt tänker jag om man är intresserad av att demonisera vänsterpartiets ledare ytterligare inför sina redan frälsta läsare.

Sedan får Sjöstedt frågan om feminism och jämställdhet i Sverige. Inte mindre än tre gånger måste han avfärda påståenden från skribenten om att jämställdhet är ett problem bland "de andra". I Sverige har vi nämligen till exempel inte tvångsäktenskap, informeras Sjöstedt.

Det blev så tydligt vad jämställdhet bör reduceras till i såna här sammanhang, och vilken förförståelse som dikterar de människor som befinner sig i den intressesfär som omger Skattebetalarna. Det verkar vara muslimerna, invandrarna som äger jämställdhetsproblemet, inte vi svenskar.

Jag är också skattebetalare, kära Skattebetalarna. Den här föreningen och tidsskriften representerar inte mig och mina intressen för fem öre. Att tro att man agerar i enlighet med "sunt förnuft" när man representerar mycket specifika och reducerande intressen är ju rätt galet.

Med tanke på tidningens bland annat bristande feministiska kunskaper föreslår jag helt anpråkslöst ett namnbyte till Strunt förnuft!

Varsågod, det var så lite så! *ler*