Went to Ireland - bought the Taoiseach*

Likt Bolognaprocessens identitetspolitiska mål att beblanda européerna och öka känslan för ett europeiskt "vi" åkte jag som utbytesstudent till Dublin hösten 2007 för att läsa fristående kurser på Arts and Humanities, Trinity College. Jag måste erkänna att jag hade ganska romantiska drömmar om Irland innan jag åkte. Den gröna ön. En fascinerade historia. En accent som charmant vibrerar mina hörselben. Och så vidare.

Innan 2007 förtäljdes historien om "den keltiska tigerekonomin" i den svenska dagspressen. Irland som hade delat den ekonomiska jumboplatsen tillsammans med Portugal i Europa verkade tidigare befolkats av litet annat än ett gäng lantisar med rutiga kepsar och fårskockar. Nu växte ekonomin så det knakade, med hjälp av den liberalisering av ekonomin som landet infört, där i bland en mycket liten beskattning av företag vilket lockade den multinationella jätten Dell att etablera sig utanför Dublin. När jag landade i stan hösten 2007 hade företaget byggt en enorm datorfabrik med tillhörande arbetarbostäder där ingenjörerna vackert kunde vandra 100 m från arbetsplats till hemmet. Jag minns att jag rös när jag såg huskomplexen.

Dublin växte också, och blev rikare. Delar av Dublin, det vill säga. För resultatet av tigerekonomin verkade inte fördelats över stadens befolkning i någon slags "nedsippringslogik", istället svällde nu enorma luxuösa hus fram i stadsdelar som mer och mer inhängnades. Fastighetspriserna i Dublin hade blivit vansinniga. I det rätt fattiga området jag bodde i; Rathmines, höll lägenheterna mycket dålig standard men var mycket dyra. Jag betalade över 5000 kr i månaden för ett slitet studentrum, vilket jag hade råd med tack vare ett Erasmus-stipendium. Rathmines gränsade mot ett område med slottsliknande huskomplex som inbjöd till nackspärr för att se topparna på deras tak. Dessa hus gick ofta på över 20 miljoner kronor. Samtidigt i den andra delen var jag tvungen att varje morgon kryssa mellan spyorna och de rökande tonårsmammorna i fleecedräkt på min väg mot universitetet. Snabbmatsstånden bjöd på "battered marsbars" och pubarna bjöd på lustig Guinessreklam. Det fanns områden i Dublin jag undvek, inte minst i norra Dublin, pga risken att bli rånad.

Jag minns att jag redan då tänkte att ett land som bygger en stor del av sin ekonomi på ett företag riskerar en hel del. Jag undrade hur långsiktig den ekonomiska planeringen egentligen var, och när allt skulle gå åt fanders. Nu verkar den keltiska tigern onekligen vara utrotningshotad. Problemet verkar ligga i en regering som döljer sin inkompetens för befolkningen, men också, så som jag upptäckte under valrörelsen 2007, avsaknaden av ett vänsteralternativ. En starkare opposition hade möjligen kunnat peka på riskerna med att hantera ekonomin så som den utförts hittills.

Den största kritiken, som i all utveckling, blir ifrågasättandet av att ett lands ekonomi inte är sammanvävd med en allmän utveckling. Ett land där klyftorna ökar, där välstånd endast berör den procent av befolkningen som redan har det gott ställt, är det ett rikt land? Hur hänger detta samman med det sammanbrott av ekonomin vi ser nu i Irland?

Jag längtar tillbaka, för de irländare jag mötte, för deras underbara humor, för att ön var så fantastiskt vacker som myten berättar. Det ska bli spännande att följa denna del av EU:s ekonomiska historia.

*Taoiseach= irländska för "statsminister". Uttalas ungefär som "t-shirt".