M säger
jag är äldre än du, ändå känns det inte så
Anna T säger
Men det är väl bara ett år..
M säger
du sitter alltid på tronen
Anna T säger
Lägg av..
Det är ingen kamp.
M säger
sant
Anna T säger
Det är inte ovanligt att killar försöker tävla med mig...
och att de känner sig sämre. Det gör mig galen.
M säger
ha ha
du är väl så dominant?
Anna T säger
Herregud, är jag det? Jag har alltid sett det som att det handlar om deras självkänsla.
M säger
men du är ju superintellektuell
thats why
Anna T säger
Min förra kille tyckte just det - att jag var mer intellektuell - det var inte sant. Jag fattade inte varför det blev en tävling.
M säger
vänta
måste byta dator
så
Anna T säger
Salut!
M säger
you were saying..
Anna T säger
att jag inte vill vara "bättre" än de killar jag träffar - eller är det! ändå verkar de uppleva någon slags tävlingssituation.. där jag vinner.
skit.
M säger
de kanske upplever att du hävdar dig
Anna T säger
Ja, det är möjligt.
Det är inte min mening.
Men kanske gör jag det, omedvetet? ett barndomstrauma där jag bestämde mig för att vara lika bra som killarna.
eller så finns det någon slags sjuk kvarvarande föreställning om att tjejer alltid ska ödmjuka sig lite gentemot killar, och gör de inte det så anses de hävda sig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Klassiskt fall i likhet med "kvinnor hörs ju mest nu!" när kvinnor i ett sammanhang börjat höras åtminstone en tredjedel av tiden. Tragiskt egentligen.
Dock att det relationsmässigt förstås kan va 50/50 mellan det och att män alltid uppfattar sig smartare oavsett.
Ja, eller att en jämlik relation kan verka snedställd till hennes fördel vid jämlikhet, då normen är att han ska vara "lite bättre"? starkare, intellektuellare, framgångsrikare, äldre, längre osv.
Det lustiga jag känner är så klart: om han kunde se hur otillräcklig jag känner mig! om jag nu framstår som bra på något sätt, ställ mig då inte på pidestalen, jag passar inte där. Inte alls! Jag har så många bister, jag är ju människa. Våga möta mig på samma våglängd.
Jag kan inte låta bli att fundera, vsg för oigenomtänkt försök till analys: kan det vara så att män i ett patriarkalt samhälle (eller vad man nu väljer att kalla det), blir dispositionerade till att utveckla generell dålig självkänsla, då all deras värde verkar placeras i deras prestationer?
Skicka en kommentar