De är en guldgruva för reflektioner om de underordnades möjlighet att göra motstånd i en hierarkisk värld där ”fattigdomens hjälplöshet” slår sina bojor kring stora grupper av människor så att de blir som ”bundna till händer och fötter” och ”inget kan göra”.
Är det något jag är allergisk mot är det när kulturetablissemanget tycker att något verk ger en guldgruva för reflektioner om de underordnades möjlighet att göra motstånd i en hierakisk värld. Den meningen skaver i mig. Jag måste, väldigt snabbt, få ur mig varför:
ordet "reflektioner"
det befäster den överordnades position och tänkande kring underordningen. Den överordnade kan ha reflektioner kring den underordnades verkliga (fattiga) vardag. Den underordnade har aldrig reflektioner kring sin överordnade som får ta plats på DN-kultursidor.
"möjlighet att göra motstånd"
Om inte den överordnade klassen var så upptagna med att själva (status)positionera sig hade de kunnat förstå att om de själva släpper ifrån sig sina revir underlättar det för den underordnades motståndsmöjligheter.
Ok, jag fick ur mig detta. Jag ska nu fortsätta läsa hela artikeln.
OBS! Jag älskar Nina Björk.
1 kommentar:
Javisst! Våra möjligheter att reflektera är också vårt privilegium. Vi når inga sidor i dagspressen men har skapat oss ett eget rum för att vi kunde.
Sen undrar jag om överordnade verkligen vill möjliggöra motstånd. De söker nog snarare status quo.
Skicka en kommentar