torsdag 8 maj 2014

Hemgatan, nu imorgon

Jag är bättre på att analysera en relation som gått sönder för att försöka förstå var det gick fel. Men försöker jag förstå vad det är vi gör rätt?

I början tänkte jag på hur vi verkade ha olika syn på kärlek. Mitt ideal handlar om två människor som står sida vid sida, som förstår varandra som partners i ordets djupaste bemärkelse: likvärdiga, tillsammans. 

Du verkade se på kärlek som något som skulle rädda dig från dig själv. Jag kunde inte vara din räddare,tänkte jag, men jag tyckte om dig. Sen började jag älska dig.

Nu när vi är partners inser jag att jag behöver din kärlek på samma sätt! Om du inte älskade mig, brukar jag tänka ibland. Nu känner det som att din kärlek "räddar mig", varje dag. Så lustigt. 

Jag vet inte om vi är likvärdiga. Att vara feminist gör mig till väktare över vår relation. Jag vaktar på tillfällen då vi blir ojämlika. Jämställdheten är mitt projekt att övervaka. Det kan vara tröttsamt men alternativet skulle vara oändligt mycket mer nedbrytande. 

Jag är jävligt stolt över dig, jag är stolt över oss, jag kommer hem ikväll älskling, vad ska vi laga till middag?

Inga kommentarer: