söndag 23 augusti 2009

Commitment

Jag hade tänkt skriva något om vänskap och commitment här, men vad jag än skriver så känns det ihåligt. Behöver vi i våra relationer skriva ett "socialt kontrakt" för att vara säkra på att vi finns där för varandra, eller är det något man ska lära sig lita på?

Jag är inte så jävla säker, men när man upptäckt att materiella förhållanden knappast gör en lycklig, utan att det relationer och beroende till andra människor som är the shit, så önskar man att den andra parten också fattat det. Kanske har jag haft tur som aldrig behövt oroa mig. Jag vet att jag kan ringa till mina vänner mitt i natten om det krisar. Om något händer så finns det där. Är det inte själva osäkerheten kring att inte veta om de finns där eller inte som är själva problemet?

Jag känner att jag ställer fler frågor än ger svar, men jag önskar att jag många gånger var mer tydlig med att jag finns där för mina vänner, så att ingen nånsin ska sväva i osäkerhet kring det. Det skulle göra mig jätteont att inse, att de inte tror jag att finns där. Egocentriskt?

Inga kommentarer: