Sri Lanka del 5

Innan stingrockeincidenten bekantade jag och J oss med lokalbefolkningen. Vi märkte tidigt att unga Sri Lankesiska män skaffade sig prestige genom att umgås med vita kvinnor. De kallades ”beach boys” av turisterna och tillhörde den rikare medelklassen av befolkningen, vilkas familjer ägde hostels och bodde i Colombo. Vi förvånades över att många unga turister verkade bli förförda av dessa beach boys. En av dem ville sälja oss marijuana och erbjöd oss en stor mängd för löjligt lite pengar. En annan av dessa bjöd oss till hostelet han ärvt efter sin farbror som dog i tsunamin, hans farmor lagade oss på god mat och det var trevligt, riktigt trevligt tills han börjar berätta om sin vita flickvän han tog oskulden av, när han frågar om vi vill se hans vapen. Jag blev så arg på hela stämningen av macho, hela detta kukeri. Han hade en vän som var elitidrottare och spelde i Sri Lankas cricketlandslag. Denna kille berättade att flera Sri Lankesiska män har vita ”flickvänner” samtidigt som de är förlovade med Sri Lankesiska flickor utvalda av deras familjer. Han berättar att hans familj nekat honom en flicka eftersom de inte hade rätt stjärntecken för att vara tillsammans, och jag vet inte vad jag ska tro. Samma kille frågade om mitt telefonnummer, och av någon anledning måste jag gett honom det (möjligen i tron att det var betydelselöst) för en kväll tillbaka i Sverige ringer han och frågar om jag vill bli hans flickvän. Det absurda i situationen lyckas roa mig lite. Men mest känner jag vämjelse. Jag minns en av pojkarna på ett av de hostels vi bodde på, som berättade att han ville mer än något annat träffa en västerländsk kvinna och komma därifrån. Han bönföll mig att få min mailadress och jag kände mig samtidigt maktfullkomlig, så satans privilegierad och på samma sätt maktlös.