Jag är flyttad utan att vilja inse det. Två platser mellan kroppen och resväskan. Tv:n visar mutskandaler som motsägelsefullt påminner mig om kärleken till staden jag lämnat.
Känslan av att kunna flyga och rädslan inför magplasket kvarstår. Igår första arbetsdagen på det skrämmande drömjobbet. Med ölen och stoltheten i blodomloppet greppade jag micken och ylade Dolly Parton's "9-5" på haket, med mina vänner sjungandes med, mina största fans, de människor för vilka jag är hejarklack.
Lyckan omger mig från alla håll och jag vet inte var jag ska få plats med den. Jag har inte sytt tillräckligt stora fickor att rymma både den och rädslan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Fina fina du. Ledsen att jag missade ditt uppträdande, men jag såg i alla fall Anders sjunga Morrissey.
Hahaha och det var ju inte det sämsta!
Skicka en kommentar