En kärleksförklaring

Och så var det dags för mig att entra bloggscenen. Måste göra det med blödande hjärta och full av ömhet för er, mina kära systrar. Jag vet att det kallas för inbördes beundran och att det skall vara något väldans dåligt. Men jag tror att det i detta fall är en av de vackraste sättet att beundra folk. Att känna er och känna så för er och alla de kloka och vackera texter ni skriver känns ärligt och riktigt.

Kan faktist även lägga in något om utbördes beundran. Har ju som ni vet förflyttat mig till en något mindre stad än den i träffades i. En stad med mycket turism och fulla folk. Så lagom till lunch idag hamnade vi 3 unga brudar vid bordet och konstaterade lyckan över att turisterna börjar dra. Vi kommer nämligen med detta slippa mycket av den utbördes beundran, verbal, fysisk och utstuderade blickar som sköljer över oss om vi är ute efter 20:00. Ja, det handlar om folk i den specifika gruppen medelålders män, ni vet de som inte finns som grupp.

Så: Ja ! till inbördes beundran och länge leve denna blogg!

Puss till era alla återkommer!