Underkläder

I dagens DN skriver Karin Johanisson (tyvärr finns inte texten uppe på nätet...än) om boken "Underkläder" av Britta Hammar och Pernilla Rasmussen, en idéhistorisk genomgång av detta plagg. Eftersom vi lärt oss att kön är en performativ handling och att (under-)kläder är fyllda med så mycket symbolik och politik blir det väldigt intressant att studera underklädernas modesvängar. Det berör mig även på ett personligt plan, mitt feministiska uppvaknande sammanföll med frågan "Varför bär du stringtrosor?" Inte anade jag då hur politisk jag skulle kunna bli/vara med mina kläder. Jag minns inte riktigt vad jag svarade på frågan. Kanske nåt i stil med: "Rumpan blir så ful när man ser konturerna av trosorna". När MAN ser? Ur artiklen:

"Precis som andra kläder signalerar underkläderna vem vi är i förhållande till kön, klass, sexualitet, identitet, position, politisk och ideologisk hemvist. De iscensätter jaget på offentlighetens alla catwalkar"

Så där gick jag omkring och brydde mig om min troskant syntes igenom mina alldeles för tajta brallor. Jag var väl nyss fyllda 20 och hade aldrig reflekterat över vad jag faktiskt hade på mig. En tråd uppkörd i röven. Obekvämt. Precis som vi diskuterade om penetrering är min nya devis: de män som nu inte kan vara utan en stringrumpa: sätt på er stringen själva och notera hur fin er rumpa blir i spegeln.

Begärets blick. Jag gick omkring och var begärlig med min osynliga troskant. Rumpan som fanns där så nära. Till allas beskådan, nästan. Bara en tunn byxa och så den där tråden mellan skinkorna. Och det läskiga är ju, vilken form av kvinnlighet har jag format och blivit formad av? Pornobruden.

Ur artikeln:
"Alltså: underkläder som formare av den politiskt rätta kvinnligheten. Inte som påklädning och innersta hölje, utan som verktyg som definierar kvinnans plats, uppgift och utestängning eller inbegripande i samhället. Underkläder är inte kultur på en kropp som är natur. Underkläder skapar bokstavligen identitet".

Idag har jag anammat underkläder efter vad artikelförfattare ser som en "signal för allvar och stabilitet". Mot risksamhälle och allt som rasat: folkhemmet, aktier, löner, it-bubblan, tvilliongtorn. Då är det boxermodell och bygelbehå som gäller. Och genom detta skapar jag mig också en identitet (som kvinna).