Jag har studerat en vanlig parrelation med en man och en kvinna på nära håll i ett antal dagar. Och av detta har jag dragit en slutsats - mannen blir en jättebebis i tvåsamhet. Infantil.
Han frågar var kniven/pastan/plåstret/tuggummit/strumporna/glasen/maten finns. Inte bara en gång, utan alltid. Först fråga kvinnan, sen möjligen leta själv. Oftast behöver han inte leta, för kvinnan vet. Hon har koll. Hon vakar inte bara över honom utan även över alla prylar, gör sig beredd, har full kontroll på minsta sak, eftersom hon vet att det snart kommer en fråga som hon ska kunna svara på. Jag tänker på den här rollen, som man med borgerligt språkbruk gärna skulle kalla "projektledare i familjen" men som egentligen innebär piga, som kvinnan har. Var inte den på utdöende? Den makt kvinnan får, skaffar sig och bibehåller i hemmet, är den värd någonting? Vad skulle alla jättebebisar göra utan kvinnan?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar