Förenklingens komplexitet

Jag läste det här inlägget av Sleepless och slogs av den brillianta formuleringen

"du, jag tror också på individen, och jag tror på marknaden, men din extrema tilltro till dem, och bara dem, på precis alla områden i samhället, vittnar om just dina Privilegier mer än något annat du skulle kunna berätta för mig."

att jag tänkte på den flera dagar efteråt. Diskussioner så som den i det tidigare inlägget, kring individ och struktur fascinerar mig mer än någonsin, och allt som oftast slås jag av den tendens till förenkling av bandet dem emellan som ibland gör sig gällande (Sleepless alltså inte skyldig till detta). Enligt mig finns ingen med mer stingent analys av fenomenet än Pierre Bourdieu:

No doubt agents have an active apprehension of the world. No doubt agents do construct their vision of the world. But this construction is carried out under structural constraints (Bourdieu, 1994: In other words. Essays towards a reflexive sociology. Stanford university press, s. 130)

Mänskliga handlingar låter sig inte beskrivas av förenklingar som endera determinism eller medvetet handlande av fria subjekt. Båda måste till samtidigt om det ska gå att undvika de ytligaste, dummaste förklaringar av de komplexa relationer som konstituerar individer i sociala rum. För mig är det intressanta sättet detta sker på omedvetna och oreflekterade plan. Det övergripande målet för ett samhälle bör vara människors förmåga att ta makten över sina egna liv. Men detta måste göras med kunskap om att ingen människa ensam bär ansvaret för sin utveckling och livssituation. Detta bör också göras med kunskapen och insikten om vårt ömsesidiga beroende av varandra, globalt och lokalt. Den enskildas frihet är aldrig större än sin grannes.

The essential part of one’s experience of the social world and of the labour of construction it implies takes place in practice, without reaching the level of explicit representation and verbal expression… the categories of perception of the social world are essentially the product of the incorporation of the objective structures of the social space. Consequently, they incline agents to accept the social world as it is, to take it for granted (...) (Bourdieu, 1999, Language and symbolic power, Harvard University press, s.235).