Har ni tidigare stött på begreppet "forntomtar"? Det hade inte jag, tills för någon månad sedan då jag gick på ett seminarium om ett forskningsprojekt som handlade om just detta. Forntomtar är ett lite elakt uttryck för de personer som rör sig kring och skapar alternativa berättelser om kulturarv och kulturföremål. Exempel på dessa "tomtar" är ufologer som debatterar tolkningar av Stonehenge och Ales stenar. Berättelserna kämpar ofta mot den mer officiella, mer vetenskapligt grundade förståelsen som representeras av Riksantikvarieämbetet. Dessa personer har ofta en livlig och expansiv aktivitet på nätet där de för en envis kamp mot den marginalisering och ifrågasättande som de upplever sig bli utsatta för av vetenskapen eller myndigheter för kulturarvsfrågor.
En god parallell till dessa kulturarvstomtar är vad jag skulle vilja kalla "genustomtar". Med en livlig nit för de en debatt på internet (och vissa ledarsidor) där de känner sig starkt marginaliserade och maktlösa mot den mer etablerade historien som förs av "statsfeminismen" med stöd från landets genusvetenskapliga institutioner.
Feminismen har inte bara fel, enligt genustomtarna, den har dessutom att skylla för att män hatar kvinnor och därmed utsätter dem för våld. Där statistiken talar om kvinnors svagare position vad gäller tillgång till resurser, representation och rätten till frånvaro av våld och diskriminering globalt och nationellt, ståtar genustomtarna på den undertryckta sanningen: det är istället män som är diskriminerade! Vad är meningen med makt om man ändå hindras utöva den av jämställdhetsivrare? utropar de kränkt.
Det intressanta med forntomtarna och genustomtarna är just frågan om kunskap och makt. Både riksantikvarieämbetet och feminismen är utsatta för en ifrågasättande av dess legitimitet från eldsjälar vilka minsann aldrig sett en kvinna diskrimineras/ en arkeologisk utgrävning visa på vad arkeologerna säger att den gör.
Frågorna som är intressanta i båda fallen handlar om de värden och normer som uttrycks genom de sätt som officiella berättelser omtolkas/tolkas och används. Man kan undra varför en myndighet som bygger på vetenskaplig grund har svårt att hantera dessa historiebruk i marginalen? När börjar vetenskap värderas på samma villkor som ufologi? När förpassas en tolkning ut i marginalerna?
Handlar undergrävandet av vetenskapliga "sanningar" samman med hur officiella berättelser blir just berättelser på samma värdeskala som vardaglig kunskap?
När börjar "kunskap" handla om vem som skriker högst istället för den som strävat efter förståelse och grundad förklaring?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det finns väl en ganska viktig skillnad. Forntomtar kan hålla på i åratal utan att få någon uppmärksamhet över huvud taget. Få känner till mannen som påstår att Etruskerna egentligen kom från Laholm. Däremot får genustomtar ett ganska stort utrymme. Vad detta beror på kan man fundera över. Varför är man klok och ifrågasättnde när man tycker att det är heltokigt att förskolor försöker få alla barn att leka med alla leksaker, men helt knäpp om man tror att Goterna kom från Gotland?
En jättebra och intressant fråga! Jag antar att det handlar till stor del om ideologi och samhällsrelevans. Konservativa debattörer anser ofta inte att jämlikhet är eftersträvansvärt, varför feministisk forskning motarbetas som endast ideologi. Sedan påverkas vi alla av föreställningar om kön, eftersom det ofta är en avgörande del av vår identitet - inte många av oss möter föreställningar om Ales Stenar i vår vardag.
Kanske handlar det också om att många av feministiska forskare är kvinnor, medan kritiker av feminister inte sällan är män på maktpositioner utanför akademin?
Skicka en kommentar