Det kan komma helt plötsligt; man minns.
Vardagens stress lägger ett däst bomullslock över verkligheten.
Jag kan svara på sms som säger: "Love you!" Med ett trött: "Love u too!"
Men det är som att känslan är satt på mute.
Så kommer den helt oannonserat; på bussen, på föreläsningen, när man äter lunch.
Hjärtat sväller, bröstet sväller, underlivet dunkar: jag är kär.
Det finns där hela tiden bakom fast jag är trött, stressad, fast i bomullsvardagen.
fredag 20 januari 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar