ego-sossar

Tja!

Nu kom jag på det! Jobbar på ett ställe där socialt engagemang och empati borde vara ledord. Men vad kan jag säga. Medelålders halvfeta sugkuk gubbar är chefer. Engagemang eller käriärskåta? (Frågar vi Annika Dahalberg lär det ha med denna kåthet inför att göra karriär och manifestera sin manlighet som driver och att det, eftersom det är manlighet är något otvekbart bra. Suck!) Jobbet är annars klart kvinnodominerat, både med antal på kontoret och säskilt om vi tittar längre ner i hierarkin....

Dessa personer/män som borde ha ett stort socialt engagmang och empati, gnäller visseligen på delar av den ruttna högerpolitik som drar undan socialt skydd för de som behöver. Men är både rasister, sexister, traditionella fån och högervridna. Men jag tror mig kommit på hur de kan upprätthålla bilden av sig själva.

De är ego-sossar. De lär ju rösta "rött" för att känna sig radikala och i oposition, men ser inte att deras radikalism är lika stor som Bo Lundgrens sociala engagemang. Sosse politiken utmanar ju ingen, det är ett sätt att rösta och ändå befästa sin position.

Vi måste göra revolution och få alla att rösta på ett rimligt parti nästa gång. Fan ego(social)deomkratin löser ju inget. Vad finns det för lösningar?

Vad tror ni om hjärntvätt av Svenska Akademin?

"tankarna rejält korrumperade när fredsduvor är uniformerade vi står handlingsförlamade förstenade medan dom starka utnyttjar dom klenare och utan att vi alls reagerade har våra hjärtan blivit högerplacerade tiden är nu inter senare vi måste vakna upp och jag menar det"

//Lara