lördag 13 februari 2010

Att inte skriva

Jag har fått bloggskrivarprestationsågest!

Trots att jag t.ex skulle kunna skriva om att jag funderat mycket på skildringen av den "kvinnliga" (unga tjejer i huvudrollen) socialrealismporren i form av teatern Svinalängorna, filmerna Fish Tank och Precious som jag besökt den senaste tiden. Men inte ens ett detta får jag fram som jag vill.

Jag skulle kunna skriva om något mer lättsamt, som att jag är med klubb och nu stolt kan säga att jag är en av alla de där sthlmarna som spelar skivor då och då. Och vad det egentligen är ett uttryck för. Är jag en jävla hipster? Anledningen till att man vill spela skivor är ju att fler ska få ta del av ens fantastiska musiksmak. Totalt egoistiskt och jag njuter. Detta skulle jag kunna inspektera och abstrahera lite snyggt i nåt inlägg. Men icke.

Jag skulle också kunna skriva om att jag vid en ålder av 28 år fått min första orgasm i samband med cunnilingius. Ska jag skämmas lite nu? Ska vi high-fiveas? Oh my gooood vad mycket det finns att skriva om det här. Eller hur? Jag vågar inte.

Jag skulle kunna skriva om att min pappa är hjärtsjuk och att jag har freakat ganska mycket kring det. Han är ung, han kan inte dö nu. Och jag har fått kämpa ganska hårt för att inse att ens föräldrar kommer att dö någon gång. Och jag tycker att jag är något cynisk när jag först efter att jag fått veta att han är sjuk bestämmer mig för att åka och hälsa på honom, fast jag aldrig tidigare prioriterat detta. Och detta vill jag knappt tänka på, så helst inte i blogginlägg.

Jag skulle också kunna skriva om Nancy Fraser. Jag älskar Nancy Fraser, hon är en fantastiskt kvinnlig feministisk teoretiker som jag aldrig haft någon kritik att föra fram emot. Och jag skulle t.ex. ha kunnat relatera en Nancy Fraser text till det den där Eva skrev om Birgitta Ohlsson i Expressen, men det blev bara blaj ändå.

Ungefär så här långt kommer jag i mina inlägg om endera ovan ämnen, sen raderar jag och tycker att det jag skrivit är skit. Känslan är att jag ska lämna in mitt inlägg till granskning av någon som har väldigt höga krav och att jag inte motser dessa krav. Jag vet, skittråkigt. Och dessutom är jag förbannat medveten om vikten av att skriva ändå, oavsett utmaning, ja tänk bara på Cixous så borde pennan glöda. 

Tills det släpper, vad god dröj.

4 kommentarer:

Mi Sli sa...

Den här personen med krav, det är inte på riktigt. Det är på låtsas, den personen finns inte. Så skriv! Eller skriv inte, om det inte vill sig. Det var ju ändå bara till för vår egen skull.

high five.

Mi Sli sa...

Ps jag kommer alltid älska dina inlägg whatever dom handlar om

Kerstin sa...

Åh, vad fin du är! Jag vill skriva, men ibland vill sig inte orden bara. Kanske lite fullt i huvudet just nu, så de får inte plats. Men det kommer, fortare än du anar kommer jag ha en bloggsvada, som om jag aldrig gjort annat.

Tur att du håller de glittrande fittorna levande med dina briljanta inlägg!

Kramar!

Julia sa...

Såna dagar får man typ verkligen bara hålla för öronen och hojta LALALALALALA och försöka Tänka På Något Annat tills det blir en annan dag eller en annan vecka.