Unintended consequence of biology

Inom sociologin brukar man prata om unintended consequences, alltså saker som händer som man inte hade väntat sig eller tänkt från början, ibland är de förutsägbara ibland inte. (Merton skrev om det här). Iaf, jag tycker att det är så himla intressant att tänka på de hära unintended consequences, speciellt de som uppträder när man tror att man gör gott och så drabbar de bara en massa människor på helt fel sätt. Väldigt paradoxalt och liknar det klassiska problemet "döda 1 för att rädda 10" i nån båt som driver omkring på nåt hotfullt hav, eller vad man nu kan tänka sig: typ mediciners bieffekter, införande av lagar vissa lagar, bistånd. Det angränsar också till tankar om det kollektiva, att om människor agerar tillsammans kan utgången för våra handlingas mål ändras, dvs du kan inte själv till fullo kontrollera världen omrkring dig utan dina handlingar kan få andra konsekvenser genom andras handlande på ditt handlande.

Men det var inte det jag skulle ta upp. Jag tänkte på det här  i anslutning till biologiska funktioner så som mens. Mens måste ju vara den mest ovärda unintended consequence of biology som någonsin uppfunnits? Alltså, vem förutsåg denna smärta och lät oss av kvinnokön ändå blöda en gång i månaden? Alternativt, vem bestämde att det här med mens bör ingå i nåt slags fortplantningssystem? Imorse var toapappret var rött igen och jag lika förvånad som vanligt. Men den här gången tänkte jag mig en annan handlingsstrategi än den vanliga, jag ignorerade mensen. Låtsades som ingenting. Och det är ju en strategi som faktiskt inte alls funkar. Så om jag har upptäckt det så här enkelt, då kanske andra som handhar lite större konsekvenser av sitt handlande  faktiskt kan tänka att saker och ting inte löser sig om man igonerar problemet, oavsett om det är en unintended consequence of what ever som du eller någon annan från början inte menade. Gör om, gör rätt. (Ja, jag hoppas på evolutionen vad gäller mensen.)