Det fantastiska har hänt: en morgon på jobbet, min födelsedag, ringer den underbare mannen, erbjuder mig drömjobbet, och jag står där med sex kappor i ena näven och tänker: "hur låter man när man får allt man vill ha? Vad säger man?"
Veckan efteråt har varit ett kaos av uppsägningar, saker som måste göras, tankar som måste tänkas, flytt som måste planeras. Och firande, så klart. Men varje dag efter jobbet kommer jag hem och orkar ingenting. Jag hinner ingenting.
Det hela är fantastiskt, underbart, hisnande och mycket, mycket skrämmande. Mitt i det hela har ändå det mest fantastiska varit, det som fått mitt hjärta att svälla över bredden; alla vänner, familjen, människor som lyckönskat, grattat, hurrat, peppat, kramat om mig, varit stolta och glada för mig, som lättade utropat att äntligen, äntligen!
Därför är jag världens lyckligaste. Men innan sista dagen på lagret dör jag trötthetsdöden och hoppas att allt ordnar sig, nu vågar jag tro på att allt ordnar sig till slut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Så bra! Du är så bra, och det är så bra! Jätteglad för din skull :)
Blir så glad när jag läser det här. Grattis!
Tack!!!
Åh, hurra! Grattis! Följer din blogg och håller alla tummar!
Skicka en kommentar