Det finns flera tidningar jag skulle vilja prenumerera på. Arbetaren, ETC, Bang, Läsarnas fria, Feministiskt perspektiv. Men det gör jag inte. Jag prenumererar på ELLE.
Jag brukar säga att det är för att jag inte har tid. Jag får tidningar från hyresgästföreningen, från attac, från facket, från kyrkan. Jag hinner inte läsa dem. Men varför betalar jag för ELLE? Vad är det jag inte kan vara utan?
Jag försökte ett tag. Jag blir ofta förbannad av ELLE. En gång när de hade en modell som var så anorektisk att hennes ögon stod ut från hennes magra ansikte fick jag nog, slängde blaskan åt helvete, sade upp prenumerationen.
Lika fan köpte jag lösnummer efter lösnummer efter det. Att prenumerera blev ekonomiskt gynnsamt eftersom jag ändå köpte tidningen. Jag kan inte vara utan modereportagen, tipsen på vad som gäller nu. Jag kan inbilla mig om att det handlar om kreativitet, om stil, men jag vet också: mitt människovärde speglas i mitt utseende. Det ligger makt i att ha stil. Utan stil kan man till och med bli betraktad som ointelligent, otroligt nog.
Jag försöker träna så ofta jag kan. Ibland blir det sällan. Då får jag visserligen ont i ryggen och mår sämre, men framför allt får jag ångest. Ångest för att bli slapp, ångest för att bli tjock.
Varför är det, för så många kvinnor, fulla av insikter om könens tvångströjor, en så skrämmande tanke att på allvar sluta behaga? Jag menar inte som i att säga det, skriva en debattartikel eller en bok om att vända idealen ryggen. Men att på riktigt, med sin egen kropp, bli just formlös, oskön, hårig, sträv, otuktad, obrydd? På ett plan vet jag naturligtvis svaret: att klippa banden till den tilltalande kvinnligheten är att sätta hela sitt människovärde på spel.
En gång skrev jag en text om kvinnlighet och skönhet som blev publicerad i Läsarnas Fria. Jag kan inte säga att jag minskat glappet mellan teori och praktik sen dess.
Jag antar att det beror på rädsla.
9 kommentarer:
Hej! Jag har läst din text och Malin Ullgrens text och tycker de är välskrivna men blir förvånad eftersom det åtminstone bland medelålders är det allra vanligaste att man totalt struntar i utseendet. Se dig omkring lite på t-banan t.ex så går de flesta säckigt och grått klädda, sminkar sig inte osv. Det är inte som t.ex i Sydamerika där kvinnor sminkar sig och klär sig sexigt långt upp i åren. Så jag fattar inte riktigt grejen. Det kanske handlar om en längtan att slippa vara ung?
Hej!
Det finna massor med sätt att invända i min text, inte minst från ett ålders- och klassperspektiv. I medelåldern antar jag att man ändå förlorat, på något sätt. Min mamma verkar betrakta sitt "förfall" med en hel del humor, men också mycket sorg (hon var väldigt vacker som ung). Att man skulle längta att slippa vara ung, ja... Jag är glad att jag inte är tonåring i alla fall, även om jag sörjer tyngdlagens kraft.
Är utseendekapitalet mest uttalat hos medelklassens kvinnor?
Utseendenoja tror jag finns överallt, i alla klasser och åldrar. Och faktiskt även oberoende av utseende. Det finns snygga kvinnor som tycker att de är fula eller åtminstone inte tillräckligt snygga. Bland män också. Även om de väl ännu mer har ångest över andra saker - att inte vara tillräckligt potenta, eller framgångsrika. Men Malin Ullgrens artikel tycker jag inte säger så mycket, den står och stampar på samma ställe som feministiskt utseendesnack gjort länge. Vad är det som säger att det absolut måste vara fel för en kvinna att vilja vara attraktiv? Sen tror jag det stämmer att det är mer plågsamt för riktigt vackra kvinnor att åldras.
(Kontrollord "horkimpz", hm).
Anonym: Jag också det är en överskridande fråga vad gäller kön och ålder och klass, men vill inte heller riskera att ignorera hur det får olika effekter för olika grupper. Man riskerar att släta över problemet för mycket om man inte funderar över kopplingen mellan kvinnors "plikt" att vara vackra och behagfulla och deras status och villkor i sina omgivningar, historiskt.
Att vilja vara vacker behöver inte vara del i ett förtryck eller resultera i underordning. Men när det gör det, varför, och hur?
Det svåra är att individen kan stärka sig själv genom sitt utseende, men på ett längre plan bidrar man till något man inte ville.
Och kontrollorden är mycket lustiga ibland, ja! :/
Hej!
Jag tycker att både Ullgrens och din text är spot on och jag känner så klart igen mig själv. Jag skulle vilja kommentera åldersperspektivet och de som "inte verkar bry sig". Det finns ju andra värden än utseende för kvinnor tänker jag, tex att vara tyst och försynt och inte ställa till ett spektakel. Ponera att man är 50, tycker att man allmänt förfallit (detta vidriga ord om en människa, sorry) och dessutom inte vet vad som gäller i modeväg längre. Man kanske inte vill dra uppmärksamhet till sitt förfall genom sminka och ha vågade moderna kläder. Då kanske man väljer att börja på något sätt upphöja sina andra kvinnliga förtjänster istället. Kanske som en kompensation? Jag vet eg inte, bara spekulerar. Tack för intressant text!
Tack själv! Det är jätteintressant att fundera över vilka värden man ersätter "vacker" med om man inte kan uppnå det som bestämts vara just det!
Men Malin Ullgrens text handlar väl inte nödvändigtvis om att vara vacker eller om att bry sig eller inte bry sig om sitt yttre? För mig är det just det "behagliga" som träder fram. Är vacker och behaglig synonymer när vi talar om kvinnors utseende? Är inte det i så fall ett rätt stort problem?
Hur skulle en snygg/vacker/"välvårdad" kvinna se ut om skönheten inte behövde göra henne behaglig?
Inga-Britt Ahlenius är hur sexig som helst. Intelligent, rationell och har inga problem med att bita ifrån. Fantastisk!
Nu vet jag inte om det tillför diskussionen något, men det finns många kvinnor som jag upplever attraktiva på grund av personlighet och intelligens. 40, 50 eller 60. Spelar ingen roll.
/20 årig kille
Anonym 1:
Jag skulle säga att jag tolkar Ullgrens text som en fundering över kvinnor ansträngningar av att vara vackra av tvång eller ångest över att vara icke-vacker. Om vacker och behaglig är synonymer vad gäller kvinnor är det definitivt problematiskt av den aspekten att kvinnor bör vara vackra för att inte "störa" eller ta plats, jag vet inte. Det är lite den plikten jag skrev om i texten som länkades längst ned.
Anonym 2: Ja visst är personlighet och förmågan att säga ifrån sexigt! Trist vore det fasen annars.
Skicka en kommentar