Tom blick

Vad gör heltidsarbete, 9-5, med oss egentligen? Jag insåg idag, när jag traskade hem som vanligt efter jobbet, alldeles för sent, att jag är en av alla dem som står där vid övergångsstället med en totalt tom blick. Tom blick= tomt i huvudet. (Jag är väldigt glad över att jag inte åker tunnelbana, man kan bli deprimerad för mindre).

Jag undrar - var det bara så här? Är det här allt? 

Det här är inte min idé av liv. Ett levande liv.

På mitt jobb är alla borgare. Det ska tydligen nyanställas, vet ni varifrån? Jo, från den här  liberala tankesmedjan som kan terroristförklaras.  Och de är uppriktigt glada över att få in "nytt blod". Ha, ha. Jag vill skratta dem rakt upp i ansiktet. Men det gör jag inte, tyvärr.