Jag tror det händer något med mig, det som kallas att bli kär.
och jag satte mig ned att försöka skriva om det, men insåg att det inte skulle bli någon text. Inte för att jag inte kunde, utan för att jag inte ville.
Som om jag ville ha det för mig själv? Något som inte kan delas?
En dag var det bara som att jag blev rädd om livet. En plötslig, nästan oförklarlig oförmåga att gå ned i den mörka korridoren till tvättstugan själv. Hopptävlingen jag sett fram emot med en nästan trotsig längtan, helt plötsligt blev jag rädd. Om något skulle hända, allt jag skulle missa och förlora?
Hur var det här riktigt tänkt, du E? Vars riktigt kom du ifrån?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Neeeeeeeeej! Jag vill ha en rosaskimrande text att bli varm i hjärtat av! :)))
Hehe... men det är inte så rosaskimrande.. för det mesta går jag omkring och känner förvåning, samt öh.. en stark känsla av att vara vid liv? Äh du hör ju, hur man än försöker blir det pretentiöst.
ops loggade in som dig igen.
Skicka en kommentar