Första gången jag erfor att människor innehar olika positioner som innebär olika saker var jag 12 år. Jag gick i sexan, satt i bilen med min pappa, mina kusiner och pappa vänder sig om till baksätet och säger:
- Jasså du, du har gått ut och sagt att farsan är finare än han är. Nä nån ingenjör blir jag aldrig gumman, jag är en vanlig grovarbetare.
Ja, det var ungefär så han sa. Och han sa så för att jag hade förstått att det var finare att vara ingenjör än parkanläggare. Men att jag tyckte att de sysslade med ungefär samma saker när jag läste nån slags arbetsbeskrivning och därför sagt att min pappa är ingenjör i klassrummet när man ska diskutera vad en föräldrar är/gör (DET är förresten det hemskaste som finns! Hoppas de inte gör så fortfarande i klassrummen. Snacka om stressande. Och ändå gick jag i en skola i ett område i en stad som är överrepresenterad i brottsstatistiken, dvs jag var vid gott sällskap).
12 år var jag. Denna medvetenhet, var ändå något som jag inte gjorde nånting av. Jag gick inte med i nåt politisk förbund, jag funderade inte så särskilt mycket mer över människors olika villkor. Inte så konstigt, för att göra det måste man ha kulturellt kapital. Och jag hatar det där kulturella kapitalet. Det är så himla mycket som jag inte förstår. Jag kan inte dra kopplingar till nån jäkla stor tradition, jag förstod inte Emily Brontës böcker, inte heller Donna Tarrt. De var väl bra, men mig lämnar de ett stort hål. Däremot kan jag gå och se "Shopping & f***ing" och förstå precis vad de vill säga. Men då säger kompis med kulturellt kapital från barnsben: "Måste vi låta det betyda så himla mycket, måste vi förstå allting?" Och jag blir tokig och säger: Ja, ja, JAG måste fan förstå. För mig är det så mycket som är så osjälvklart att jag gärna tar till mina teoretiker som jag faktiskt har läst och faktiskt kan applicera på något för en gångs skull när jag för en gångs skull kan.
Där har vi de olika positionernas beständighet. Ja, jag låter inte så jävla uppmuntrande om en bättre värld to come, men så skjut mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Så jävla bra!
Tack Tanja!
Skicka en kommentar