Det här trasiga livet, ska det vara så här det ska vara? (ja, jag har druckit vin. Och drink)

Eftersom jag har levt som student från och till i nästan mitt hela vuxna liv är jag van vid ångesten och trasigheten på söndagarna. Sådär när man bara undrar vad fan det var som hände under helgen egentligen och hur kommer det sig att jag ligger här och är helt förstörd...? Men nu när jag ska föreställa en arbetande person funkar inte de helgerna längre. Jag kan inte komma in på måndag, vara helt utsliten, förstörd och förvirrad av för många vinglas, för många drinkar, för många efterfester och undra vad det är jag gör på jobbet egentligen. Jag måste komma in pigg och färsch, rosig på kinderna av solskenspromenader och fikor. Nyktra tillställningar med middagar, bullbak och tv-soffa. Men hur kul är det egentligen? Hur normalt är det, och när fan ska jag bli vuxen?