måndag 30 januari 2012

I boken sprang hon inte - om tolkningen av Jane Eyre

För några veckor sedan såg jag Fukunagas filmatisering av Jane Eyre och kände återigen en viss besvikelse över en regissörs tolkning av en kvinnas litterära verk (som jag skrev om Annauds filmatisering av Marguerite Duras Älskaren, vilket av någon anledning blogger inte låter mig länka till). Min besvikelse och övertygelse om att regissören inte förstått andemeningen i berättelsen berodde på en scen där Jane springer. Nedan förklarar jag varför:

Jane Eyre är en historia om självrespekt och att följa sina ideal. Precis som den närbesläktade Stolthet och fördom handlar den också om kärlek men framför allt om jämlikhet - mellan klasser och mellan könen. Det bärande temat i böckerna är enligt mig att möta kärleken på jämlika villkor (något jag även tidigare hävdat om filmen Dirty Dancing)



Elisabeth Bennett vägrar gifta sig med Mr Darcy när han förolämpar henne genom att fria till henne "trots att hon är av lägre klass" och hon bibehåller stolt sin självkänsla mot den snobbiga Lady Catherine de Bourgh som försöker förödmjuka henne av samma anledning:

"You are then resolved to have him?"
"I have said no such thing. I am only resolved to act in that manner, which will, in my own opinion, constitute my happiness, without reference to you, or to any person so wholly unconnected with me."

Jane Eyre är en historia om en människa som kämpar hela livet med att erövra sitt människovärde. Som barn mobbas hon av sin fosterfamilj. Hon sänds till ett uppfostringshem där hon får utstå misshandel och svält. När hon börjar arbeta på Thornfield Hall förälskar hon sig i Mr Rochester. Han hävdar att han älskar henne, men är gift med en galen kvinna som han spärrat in på vinden (för övrigt har denna historia gett upphov till en av de mest intressanta feministiska textanalyserna någonsin; The madwoman in the attic). Han erbjuder henne att bo med honom som hans älskarinna, medan hans sinnessjuka fru får "vård" på vinden. Hon vägrar, flyr och kommer inte tillbaka till Thornfield Hall förrän hon nåtts av nyheten att huset brunnit ned, att Mr Rochesters fru har dött och att han skadats allvarligt.



Berättelserna handlar alltså om kärlek, men kärlek på lika villkor, utan förödmjukelser, underkastelser eller kompromisser med de egna idealen. Jag menar att det är därför dessa böcker är så älskade av generationer av kvinnor.

Men i filmatiseringen av Jane Eyre händer något annat. Jane har flytt från Mr Rochester när hon inser att han har en fru och därför ljugit för henne och arbetar som lärarinna på landsbygden. Hennes välgörare prästen erbjuder henne äktenskap, men hon vägrar eftersom hon inte älskar honom. Så får hon en känsla, som om någon viskade till henne. Det är då hon springer. Hon når Thornfield Hall och upptäcker först då att huset brunnit. Hon återförenas med den nu blinde Mr Rochester.

Därför går också hela poängen förlorad. I filmen får Jane en känsla och återvänder till mannen som erbjöd henne en andra klassens tillvaro. I boken återvänder hon inte förrän hon vet att hon kan gå till Mr Rochester på sina egna villkor.

Elisabeth och Jane gör alltså inga egentliga revolutioner. De accepterar och bekräftar de strukturer av makt som omger dem i form av äktenskapet med en rikare man. Men i deras egna minirevolter mot en tillvaro dikterad av en definition av dem som mindervärdiga finns ändå något viktigt att ta fasta på.

Jag menar inte att Fukunagas version av Jane Eyre är sämre för att han är man. Men jag undrar om vi inte alla underskattar kvinnors längtan efter kärlek på jämlika villkor? Bilden av den kärlekstörstande kvinnan kan annars ofta vara den självuppoffrande, romantiska idioten som underkastar sig för kärleks skull. Jag uppskattar berättelser av kvinnor som inte utplånas av kärlek utan tvärtom kämpar för sin egen värdighet och för jämlikhet som villkor för kärleken.

8 kommentarer:

tove sa...

är det verkligen så? har precis läst om Jane Eyre, och gjort ungefär samma slags läsning som du - om hur den i grunden handlar om en människas kamp för handlingsutrymme - men är ganska säker på att Jane också i boken återvänder till Thornfield Hall efter att ha nåtts av överjordisk kallelse av Rochester. Det är dock inte uttalat att hon återvänder för att gå med på hans giftermål, varför en litteraturvetenskaplig diskussion länge förts om "vad skulle hänt om frun fortfarande levde?".
Ett något nördigt påpekande är att Bertha Mason faktiskt inte hålls instängd på vinden utan på tredje (och ibland fjärde!) våningen. Något som såklart inte påverkar läsningen av briljanta "Madwoman in the attic"...

En annan tolkning (för att fortsätta på nördspåret) man kan göra på temat Jane-vägrar-underkasta-sig-mäns-ideologier-, är att Jane möjligtvis avböjer St:Johns frieri inte för att hon inte älskar honom, utan för att han förespråkar en kall, oförlåtande kristendom. Hon har ju t ex inget problem med att följa med till Indien som en "missionärs-syster". Religion, tillsammans med kyla/eld löper ju jämsides självständighetskamppen som en röd tråd genom boken.

tove sa...

förresten, eftersom jag inte brukar kommentera i den här bloggen borde jag tillägga: vilken bra och viktig blogg det här är! lika kul att läsa varje gång. fast speciellt när det handlar om jane eyre hehe

lilla S sa...

Jag har haft svårt för romantiken så jag har ännu inte läst J.E. men varje gång jag hör talas om detta mästerverk blir det lite svårare att låta bli. Tror stunden närmar sig...

Anna Tholl sa...

Tack för era kommentarer! Tove, vad roligt att du gör ett undantag för oss! :)

Jag tror du har en jätteviktig poäng i varför Jane inte gifter sig med St:John. Han uppvisar verkligen en underligt kall och beräknande inställning till kärlek och äktenskap. Kanske var det författarens avsikt att visa på att det inte var den typen av kärlek Jane sökte, bara för att hon inte ville ha den passionerade och oansvariga kärlek som erbjöds av Mr Rochester? Jag tänker att mycket av varför dessa böcker blir populära är för att de utmanar men aldrig helt bryter med vissa givna förståelser av kärlek och beteende.

Angående din första invändning är den så klart allvarlig om sann, eftersom den kullkastar min tes.. Vilket bara är intressant i så fall! Jag var övertygad om att Jane reste tillbaka när hon fått nyheten om att Thornfield brunnit... men blev nu osäker.

Lilla S: Romantiken har en stor del i Jane Eyre, men störst del har ändå Janes resa mot att finna ett värdigt liv. Det är åtminstone min tolkning. Så bara läs om lusten faller på!

Kristina sa...

Hej,

jag har också precis läst om Jane Eyre och faktum är att Jane hör en röst som kallar på henne och får henne att återvända till Thornfield. Väl där upptäcker hon att huset brunnit ner och Rochester invalidiserats.

Anna Tholl sa...

Sablar! Var helt övertygad att hon fick ett brev. Lärdomen av detta är att ha boken i fråga i färskare minne när man gör analyser av den.

Tack för alla kommentarer!

Eva sa...

Men samtidigt skulle hon kanske inte ha återvänt om det inte varit så att hon då VISSTE att hon var ekonomiskt obunden. Hon kommer dit med en annan status och en annan pondus. Hon kan hjälpa honom och vara en jämlike, hon behöver inte honom, men hon vill vara med honom. Tycker jag!

Anna Tholl sa...

Eva: en mycket bra tanke kring Janes självständighet!

Skönt att det fanns andra medel än arv för kvinnor att bli ekonomiskt oberoende av män idag.