Jag och M gick på stadsmuseet igår för att titta på utställningen Årets pressbild 2010. Jag trängdes med andra besökare längs väggarna med motiv av kronprinsparets bröllop, Zlatans nedtagning av boll på bröstet, katastrofen på Haiti. Ibland var jag nära lipen, som vid en bild av en liten flicka, skjuten och plundrad på ett tak i Port-au-Prince. Men den bild som upprörde mig mest och som har stannat hos mig efteråt var en bild på en man som låg i en pöl av sitt eget blod på en snöig Stockholmsgata. Bilden är tagen ur fågelperspektiv och runt omkring honom ligger delar av metallskrot. Hans hår är mörkt och hans ögon stängda. "Här ligger Sveriges första självmordsbombare" löd titeln på fotografiet och jag kände lätt äckel.
För där låg inte Sveriges första självmordsbombare, eller en arab, eller en galning, eller en svartskalle, eller en fundamentalist. Där låg en människa.
Reduceringen var så total.
Uppdatering: Bilden på flickan jag talade om. Objektifiering total.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Detta är ingen plats för anonymt hatande. Någonsin.
http://www.fulheten.com/serie_hejhatare.html
intressant!
Skicka en kommentar