Och jag känner att jag skulle kunna skriva om tröttheten inför hora/madonna-komplexet, elegant invävd i berättelsen om flickan fångad i svankropp och hennes svarta tvilling. Om hur sexualiteten fortfarande fungerar som demarkationslinje för vilken kvinna som är god och dålig, hur man som vit svan uppmanas att äga den (inte minst av en man till vilken man är i beroendeställning), hur man som svart svan äger den men då representerar det onda. Jag har skrivit om hur synd jag anser det är att sexualiteten får rollen att utmärka en kvinna som fel eller dålig förut.
Hur delningen av kvinnan i två, där sexualiteten spelar ledande roll i försöken att laga sprickan, och där den vita svanen till slut visar handlingskraft - genom att ta livet av sig. Jag har även kritiserat föreställningen om döden som lösning på kvinnans problem förut.
Men jag antar att det är att sparka in öppna dörrar. Visst kan det inte vara så att denna konflikt, denna spricka, fortfarande är så bärande idag, 2011?
Eller?
10 kommentarer:
Vad intressant att höra nån som påtalar hora/madonna-faktumet i filmen. Har inte sett filmen själv, men läst flertalet recensioner om den, och man liksom anar att det är en sån film. Däremot är det ingen som skrivit det rakt ut. Berätta gärna mer om hur du tänker om detta! Tack för bra blogg!
Tack själv! Vad kul att du frågar. Jag är förvånad att aspekten hora/madonna inte berörts mer i recensionerna. Jag ser den som så uppenbar. Jag tänker så här, med risk att avslöja allt för mycket av filmen: Nina (huvudrollen) ombeds gestalta den vita och svarta svarta svanen på scenen. Hon blir överlycklig, för det är alla dansares drömroll. Men hon får veta att hon inte klarar den svarta svanen, av anledningen att hon inte är sexig nog. "Ärligt talat, skulle du knulla henne?" frågar koreografen en av de manliga dansarna när de övar. Hon får därför rådet att ”gå hem och smeka sig själv”. Nina är typisk duktig flicka. Hon puttar sina egna förmågor mot rimligheten gräns för att nå perfektion. I en starkt konkurrensutsatt miljö vinner hon också rollen, men betalar med sitt förstånd. Hon är den perfekta vita svanen, men går sönder i försöken att porträttera den svarta, förförerskan. Båda temana, svanberättelsen och Ninas psykos, illustrerar sprickan som orsakats av skambeläggandet och kontrollen av den kvinnliga sexualiteten. De visar på det orimliga i att kräva oförenliga roller av kvinnor: att både vara oskuldsfulla och sexiga, både i kontroll och lössläppta. Det är denna kultur som gör kvinnan psykiskt sjuk, för det är omöjligt att laga sprickan mellan den svarta och vita svanen. Precis som den vita svanen löser hon sitt dilemma genom att ta sitt liv. Men frågan är om hennes problem var hennes från början.
Glömde skriva: det var därför jag kom att tänka på Rhiannas text: "I may be bad but I'm perfectly good, there's sex in the air I don't care I love the smell of it". Hela texten är ett uppror mot tanken att en kvinna som njuter av sin sexualitet inte kan vara god. Därför valde jag också titeln på inlägget, vilket betyder 'a rare bird in the lands, and very like a black swan'. Med detta menas något vars ovanlighet skulle jämföras med en svart svan; eftersom svarta svanar inte ansågs existera, kunde inte heller 'the rare bird' som den svarta svanen jämfördes med kunna existera. Här drar jag parallellen till den skapade, vad man ansett vara delningen mellan den dygdiga och lastbara kvinnan, dvs horan/ madonnan.
Jag har inspirerats mycket av er blogg de senaste åren, nu släpper jag snart en platta med feministisk musik, lyssna gärna på den här så länge om ni vill, MVH Andreas
http://soundcloud.com/andreas-london
Jag tänkte lite liknande, men inte lika välformulerat (naturligtvis), när jag såg filmen. Jag blev lite trött på hollywood och förenklingar - för att inte tala om allas hyllningar som inte kommenterar att det inte på något sätt, imho, gott sätt...
Anonym: oj, om det är sant är jag oerhört smickrad...
Chall: det var ändå en mycket bra film. Kanske behövs diskussionen fortfarande, inte minst i en amerikansk kontext.
Hej, bra blogg det här.
Jag tycker hora-madonnakomplexet användes på ett ganska intressant sätt i black swan, eftersom en viss aspekt av det blev så tydligt: att den farliga utlevande kvinnliga sexualiteten som har viss subversiv potential, blir helt kraftlös när den bara kan spelas upp inom ramen för en manlig berättelse (t ex hollywoodfilm!). Jag satt och var arg genom första halvan av filmen (sedan tyckte jag den blev för förutsägbar), arg på hur hopplöst det kan vara att göra femininitet inför en publik som ändå bara kan se stereotyper. Nina kallas ju frigid och uppmanas bli frigjord vilket är helt omöjligt eftersom det är en man i maktposition som beordrar det. Hon kan aldrig äga sin sexualitet, eftersom den manliga koreografen inte tillåter någon horposition, inte ger rum för någon dålighet, något motstånd, något felande. Allting sker på hans villkor. Jag såg filmen som en studie i patriarkal härskarteknik (och dess konsekvenser) och en lite mer utarbetad version av hora-madonnakomplexet än vad som är vanligt i hollywoodfilm. Är dock rätt osäker på om större delen av publiken sett den på samma sätt. Och slutet sabbade min tolkning ganska mycket, så...
Tack! Intressant tolkning, jag var tvungen att fundera ett bra tag på det eventuellt subversiva i den "farliga, utlevande sexualiteten". Jag håller med om att varje försök till frigörelse från hennes sida blir möjliga detta "koreograferas" av mannen. Vem blir frigjord på uppmaning? Endast i slutet tar hon vad som verkar vara kontrollen över sin roll i deras relation och kysser honom på ett sätt som han inte redan bestämt. Problemet är naturligtvis att hon håller på att dö, endast då kunde hon bli fri?
Jag antar att jag inte skulle vilja att sexualitetens roll blev att vara subversiv, heller. Jag vill bara att den ska få vara, hur mesigt än det låter. Kanske kan utlevande sexualitet fungera politiskt som ett medel till vägen? Parallell till det paradoxala i att föra kvinnokamp med målet att kön inte ska spela roll.
oj, jag måste genast se filmen! det här verkar vara en bra blogg för övrigt, det lilla jag läst hittills.
Gör det! Och tack!
Skicka en kommentar