Det är inte enkelt att odla sin trädgård med ett starkt överjag hängandes över sig. Man blir liksom störd, avbruten. Det säger åt en: Odla den där blomman!, Kratta den där gången! Vattna minst en gång om dagen! Aldrig någon vila eller ro. Aldrig får man tid att njuta av sin vackra trädgård, sätta sig ned och vara tillfreds med sitt arbete. Läppja på ett glas vin, se solens strålar leta sig in bland trädkronorna och värma dig under filten. Njuta av en god bok. När du försöker göra detta, manar överjaget på dig och får dig att tänka: Du läser bara den där boken för att du måste/borde den passar bra in i ditt idealjag.
Med ett starkt överjag är livet hela tiden en kamp. En inställning som passar väl överrens med den vänsterideologiska grundsynen på världen: Du handlar i olika situationer i relation till den mening, den praktik, och de strukturella förhållanden som råder. Vem vill befinna sig i en sådan limbo utan rättmätig kamp? All världens struggle of the classes försiggår inom dig. Du är ett helt världskrig att styra upp.
När blommorna i din trädgård är vackrare än någonsin, när jorden är som mjukast och växtvänligast, när gräset är som grönast, när staketet är nymålat, när hallonbuskarna står i raka rader, när växthuset har gett dig de rödaste tomaterna, när kryddorna doftar som godast då, ja då exakt då är det dags att dra. Då är det dags att bryta upp, snegla på dina grannars trädgårdar och inse att du saknar en hammock. Då är det dags att inse att alla andra också har hunnit med att hämta hem en vacker porslinsfigur från Kina. Din trädgård känns fjuttig med sina mediokra blommor, och är inte gräset på väg att brännas bort av den starka solen? Och inte hann du äta upp alla de solmogna tomaterna, du var upptagen med att plantera ett nytt träd och planera för höstsäsongen. Hallonen tog grannungarna.
Du inser och talar ofta till dig själv: Men jag gör så gott jag kan! när något inte riktigt gått som du tänkt dig. Och det ordnar sig säkert ändå. Ändå är det saker som ses mellan fingrarna när det gäller din trädgård, saker som du sedan får en ohygglig ångest över och försöker kompensera på alla tänkbara vis. Det smartaste sättet är att köpa all världens trädgårdstidningar och försäkra dig om att du gör som alla andra och att du faktiskt t.o.m. ligger helt med i tiden. Andra sätt är att prata med dem som försöker odla en liknande trädgård och dela gemensamma erfarenheter. Sen faller det ändå på att vi har helt olika inställning till hur man bäst får bort de där jävla sniglarna som kommer varje år.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar