torsdag 4 mars 2010

Vulgaritetens gränser

Talade igår med Anders om facebookgruppen "tjejer i allmänhet" över en kaffeslurk. Jag blev ett fan av gruppen av den anledning jag misstänker är vanlig; jag skrattar och känner igen mig. Ändå är det något som skaver lite. Vad säger egentligen populariteten hos grupper med tjejer som förklarar att de onanerar till danzig och kissar på sig på fester efter att nyst i bubblet? Fenomenet har också fått mig att tänka på vissa av de jag följer på twitter vilkas små anekdoter kring allmän fylla, hångel och kroppsutsöndringar brukade få mig att le, men som nu börjat mer och mer scrollas förbi.

När jag själv framställer mig själv i vulgär dager har det att göra med att jag vill ta avstånd från en förväntan på det feminina att vara proper, ren och älsklig i alla situationer (minns när jag som aggressiv tolvåring skrek åt cp-David i min klass att tjejer VISST bajsar, skulle han vilja följa med in på toa och kolla???). Men varje gång jag gör det går jag mycket längre än det som jag ändå förstår som mitt "verkliga jag" (det jaget som känner igen sig i tjejer i allmänhet, kanske bara inte varje dag eller efter varje veckoslut). Inte minst använder jag sex på ett sätt som egentligen inte motsvarar min verklighet, bara att jag genom att vara frispråkig uttrycker ilska inför en norm kring hur kvinnor får bete sig och prata om frågan.

Anekdot: Anders berättar att han kommenterat den här bloggen på offentlig plats. Två tjejer går förbi, läser titeln på bloggen och utropar "men usch!"

Vad säger egentligen denna omkastande av normen, och vårt gillande av det, om normen egentligen? Betyder det inte att den finns intakt och därför kittlar det oss att bryta mot den?

Anders berättade om den motsvarande fb-gruppen för män, "killar i synnerhet" vilken jag ännu inte hade läst. Den verkar inte lika populär som den förra, och vad som slår mig när jag tittar igenom den är att den visserligen får mig mig att le åt dess stundom träffsäkerhet, men att den inte provocerar eller egentligen utmanar på något sätt. I mansrollen ligger ett större utrymme för att böja på "hel, ren och proper"-normen. Kanske finns där t.o.m ett förväntande att den normen ska överskridas?

Anders tankar kring tjejers i allmänhets normomkastande var mycket mer positiv, för där den får mig att fundera över normens tröghet, påminde han mig om att den i bästa fall kan putta på gränserna för normen. Och nog kan det vara så. Jag menar, det har funnits tider då kvinnor ansågs vara vulgära om de visade fotlederna. Jag kan känna bara att det är mänskligt att vara äcklig ibland, inte alltid kittlande och fnissframkallande.

Ser vi månne en framtida motreaktion av typen "Viktorianska tjejer i allmänhet"?



litet ps. Syrran ringde nyss. Kvinnan som gav oss uttryck som "sug min rock n' roll-klitoris" och "om du tycker det är jobbigt med bananflugor i din lägenhet föreslår jag att du börjar med att stänga gylfen". Hon frågar vad jag gör, jag säger inget särskilt. "Erkänn att du runkade bulle!" ylar hon. Jag fnittrar hysteriskt.

12 kommentarer:

Julia sa...

Jag är både vulgär och barnslig. It's the only way to go.

Jag, Hugh Grant sa...

Haha, "Victorianska tjejer i allmänhet" är ju helt dödsroligt!

Tycker att du glömmer din viktigaste poäng dock:

"Tjejer i allmänhet" är en direkt motpol till hur kvinnor förväntas uppträda. "Killar i synnerhet" är bara en extremisering av hur män redan förväntas uppträda.

Eller så läste jag inte tillräckligt noga.

Hur som helst, problemet med alltihop är ju att det vulgära (dvs. det manliga) verkar vara önskvärt upphöjas till norm. Allra mest intressant vore väl en FB-grupp som heter "Victorianska killar i synnerhet"

Agnes sa...

Jag är helst vulgär i trygga sammanhang, där jag vet att jag har fritt spelrum. Med goda vänner, pojkvän, familj. Om jag pratar om sex på ett sätt som förväntas av mig av andra frispråkiga tjejer men inte känns naturligt för mig så känns obehaget ganska snabbt i magtrakten. Senast i höstas insåg jag att jag satt och höll på med en sådan jargong som inte var min.

Mvh
skojar bajs och flens med sina vänner, men kallar aldrig könet för fitta

Mi Sli sa...

Julia: Ja, du är ju människa, därför är det naturligt. Jag tror vulgära reaktioner mot ren och fin-normer handlar om just gränserna för att vara människa.

Anders: helt rätt där, spot on!

Agnes: Igenkänning. (Flens! hihi)

Kerstin sa...

Apropå "tjejer i allmänhet", Eve har frågat mig om jag uppfattar det som att gruppen i själva verket är misogyn. Hon tycker sig se tecken på att det egentligen sitter en kille bakom tangenterna och uppdaterar "äckliga" saker om kvinnor. Nu uttryckte Bea sig naturligtvis mycket smartare än detta och gav exempel, men är inte också DET intressant, att vulgo-bilden av tjejer kan tolkas som misogyni om det kommer från "fel" håll. Likaså det uppfattas kanske sexistiskt är ett bättre ord, att freestyla i fördomar om män i allmännhet när det ändå faktiskt är beteenden som de redan lever upp till, som ni nämner ovan i kommentarerna.

Gah, måste springa! Intressant ämne!

Kristina sa...

Det här med varför Killar i allmänhet inte är rolig är besläktat med diskussionen om avsaknaden av ny mansroll, som berördes på Agenda i söndags. Man diskuterade varför manliga karaktärer i svensk komedi lider av likriktning och enfald. Dom cementerar ofta bilden av vuxna män som bångstyriga barnrumpor. Någon tog upp problemet i att, medan kvinnor med tiden har brutit norm efter norm och gjort både komedi och allvar av överskridandet har männen inte kommit lika liksom gått i stå. De har antagligen inte trott sig själva premieras av ett spel och överskridande av den traditionella mansrollen och lider därför brist på mansroller att röra sig runt, i båda allvar och komedi. Gud förbjude att man börjar spela på kulturell och social kvinnokod - då blir det böghumor. Därför hamnar man ofta efter och fortsätter driva med den traditionella mansrollen - den kåta slarvern. Killar i allmänhet hamnar i samma trask. Fegt och utan riktning.

Jag, Hugh Grant sa...

Intressant det häringa.

Kerstin: Bra synpunkt! Personer som representerar underordnade grupper har ju större humorsvängrum, de får skämta både om sig själva och om andra. Värre är det för det representerar från överordnade grupper som inte kan skämta om underordnade grupper i samma utsträckning. Detta gäller ju både kön och etnicitet. Tycker någonstans att det är synd att taket är så lågt. Sen är det så klart möjligt dryfta goda och onda avsikter ända in i döden.

Kristina: Snyggt! Och om man pratar maktteori så blir den rigida mansrollen i detta fall någonstans logisk - makten önskar ju alltid upprätthålla status quo.

Jag har bara ett humorexempel i huvudet som på allvar driver med den klassiska mansrollen utan att för den skull anspela på bögighet, och det är när Johan Glans och David Batra smuttar whisky med skrynkliga ansikten samtidigt som de storögt bedömer *snygga* fotbollsmål. Hysteriskt bra humor annó 1999.

Agnes sa...

Den här då?

http://www.youtube.com/watch?v=UrV9IvNadYk

Kristina sa...

Haha, speaking of vuxna män som bångstyriga barnrumpor.

Jag, Hugh Grant sa...

Hahaha!

Anna Tholl sa...

Draaj martinique!

https://sextoysonlinestore.com sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.