Vulgaritetens gränser

Talade igår med Anders om facebookgruppen "tjejer i allmänhet" över en kaffeslurk. Jag blev ett fan av gruppen av den anledning jag misstänker är vanlig; jag skrattar och känner igen mig. Ändå är det något som skaver lite. Vad säger egentligen populariteten hos grupper med tjejer som förklarar att de onanerar till danzig och kissar på sig på fester efter att nyst i bubblet? Fenomenet har också fått mig att tänka på vissa av de jag följer på twitter vilkas små anekdoter kring allmän fylla, hångel och kroppsutsöndringar brukade få mig att le, men som nu börjat mer och mer scrollas förbi.

När jag själv framställer mig själv i vulgär dager har det att göra med att jag vill ta avstånd från en förväntan på det feminina att vara proper, ren och älsklig i alla situationer (minns när jag som aggressiv tolvåring skrek åt cp-David i min klass att tjejer VISST bajsar, skulle han vilja följa med in på toa och kolla???). Men varje gång jag gör det går jag mycket längre än det som jag ändå förstår som mitt "verkliga jag" (det jaget som känner igen sig i tjejer i allmänhet, kanske bara inte varje dag eller efter varje veckoslut). Inte minst använder jag sex på ett sätt som egentligen inte motsvarar min verklighet, bara att jag genom att vara frispråkig uttrycker ilska inför en norm kring hur kvinnor får bete sig och prata om frågan.

Anekdot: Anders berättar att han kommenterat den här bloggen på offentlig plats. Två tjejer går förbi, läser titeln på bloggen och utropar "men usch!"

Vad säger egentligen denna omkastande av normen, och vårt gillande av det, om normen egentligen? Betyder det inte att den finns intakt och därför kittlar det oss att bryta mot den?

Anders berättade om den motsvarande fb-gruppen för män, "killar i synnerhet" vilken jag ännu inte hade läst. Den verkar inte lika populär som den förra, och vad som slår mig när jag tittar igenom den är att den visserligen får mig mig att le åt dess stundom träffsäkerhet, men att den inte provocerar eller egentligen utmanar på något sätt. I mansrollen ligger ett större utrymme för att böja på "hel, ren och proper"-normen. Kanske finns där t.o.m ett förväntande att den normen ska överskridas?

Anders tankar kring tjejers i allmänhets normomkastande var mycket mer positiv, för där den får mig att fundera över normens tröghet, påminde han mig om att den i bästa fall kan putta på gränserna för normen. Och nog kan det vara så. Jag menar, det har funnits tider då kvinnor ansågs vara vulgära om de visade fotlederna. Jag kan känna bara att det är mänskligt att vara äcklig ibland, inte alltid kittlande och fnissframkallande.

Ser vi månne en framtida motreaktion av typen "Viktorianska tjejer i allmänhet"?



litet ps. Syrran ringde nyss. Kvinnan som gav oss uttryck som "sug min rock n' roll-klitoris" och "om du tycker det är jobbigt med bananflugor i din lägenhet föreslår jag att du börjar med att stänga gylfen". Hon frågar vad jag gör, jag säger inget särskilt. "Erkänn att du runkade bulle!" ylar hon. Jag fnittrar hysteriskt.