Ville kramas. Det kändes dumt.
- Jag ska gå snart, sa jag, men jag måste bara fråga. Vad var det som hände egentligen? Jag har aldrig varit med om det där förut.
- Vadå? svarade han. Vi åt middag, vi tog en öl, det var inte mer än det.
- Så du visar att du inte vill träffas igen genom att inte höra av dig, inte ett mess, ingenting? Du kunde väl i så fall ha struntat i att säga att du ville träffas igen innan vi skildes åt?
- Det verkade som att du ville ha kärlek, att du var ute efter ett förhållande och kärlek, jag kunde inte ge dig det.
- Jag talade inte om något annat än du frågade mig om. Vad kan du veta om mina intentioner efter att umgåtts med mig i tre timmar? Du pratade länge om att du ville ha barn, jag tolkade inte det som att du menade att du ville ha dem med mig.
- Men kom igen, du sa att du ville bli kär.
- Ok, det är bra. Ha en bra kväll.
Allt det ville bli sagt. I slutändan skrattar vi nog båda, ja, förhoppningsvis också han, för fåfängans skull. För denna sabla köttmarknad i all dess absurditet.
(Parentes: ikväll gick jag på promenad med någon som berättade mig att den växten som luktar som min norrländska barndom heter Pors. Det visste jag inte innan, det var trevligt att veta.)
3 kommentarer:
Omg, en biolog!
Oj, Pors vet jag vad det är, genom maken. Men han luktar inte så mycket på det, han kryddar brännvin med det :D
Visst är det underbart att man istället för att fråga, läser in saker mellan raderna och drar sina egna slutsatser :)
Innan jag dör ska jag krydda brännvin med pors. Och jag ska försöka att aldrig anta att jag känner en människa efter några timmars umgänge, dvs vara en uppblåst fjant.
Hoppsi!
Skicka en kommentar