Du förstår inte hur sättet du bemöter oss förstör möjligheten för oss att jobba effektivt tillsammans. Du underskattar hur dina sätt att kritisera oss spolierar varje chans för oss att trivas på vår arbetsplats.
Vi vet att du också mår dåligt. Du säger inget annat. Men du måste lyssna på oss nu. Eftersom att du aldrig bemöter oss med respekt eller tolerans kommer inte heller vi respektera din vilja att skylla alla dina fel på oss. Du måste inse att ditt icke-förtroende för oss är orättvist.
Du visar tydligt varje dag att du inte har något som helst förtroende för oss. Det är kränkande och jag förstår inte hur du tror att denna inställning någonsin ska fungera väl för dig själv och för oss. Hur kan du så grovt underskatta betydelsen av att din personal inte har förtroende för dig? Du vet inte, att flera av oss har ont i magen av ångest inför att jobba med dig. Jag har svårt att sova natten innan ett arbetspass med dig, jag går till jobbet och känner stark ångest. Det här är en oacceptabel arbetssituation. Vi förtjänar det inte.
Det är främst två saker du behöver ändra. Du får aldrig mer stå och skrika och skälla på oss när det fortfarande är kunder i caféet. Du klagar ofta på att vi saknar ”common sense” men var är ditt ”common sense” när du beter dig på det sättet, när du skämmer ut oss, dig själv och gör våra kunder djupt generade? Jag minns en gång, jag var ny på jobbet, och du skäller på mig för att gjort ett misstag. Jag hade tagit fel pris för en vara, och du säger högt i luften, du ber inte vänligt kunden att betala mer då jag gjort fel, att kunden borde betala mer. Efter att du stormat bak i köket lommar kunden förskräckt fram till mig, räcker mig de extra kronorna som blivit fel, och vi ber varandra ömsesidigt om ursäkt. Den enda som behövde skämmas i den situationen var du.
Förstår du inte att du förlorar duktig, kompetent personal med dina sätt att hantera situationer som gått fel? Jag har talat med andra som jobbat här, en av dem berättade att hon ”aldrig känt sig så värdelös” som när hon jobbade med dig. Jag vet att en tjej har slutat jobba här sen du tagit henne hårt i armen. Det är djupt anstötligt och direkt olagligt. Hur begär du att vi ska kunna arbeta med dig när vi hela tiden lever med rädslan att du ska göra något du får ångra när du får dina raseriutbrott? Allt du anklagar oss för att inte klara av ligger i våra försöka att parera eller undvika dina hysteriska utbrott.
Det andra jag vill att du slutar med, och det med en gång, är att hänvisa till mitt intellekt när jag gör fel. Du säger att jag saknar ”common sense” och ett tänk. Som tur är har jag självkänsla nog att veta att jag inte är dum i huvudet, att detta tänk kommer mer och mer med erfarenheten, att jag jobbar mycket bättre nu än när jag var ny. När du jobbar gör du själv ofta misstag. Jag skulle aldrig komma på tanken att skylla dessa på din tankeförmåga. Dels för att alla gör fel i bland, trots att vi anstänger oss att inte göra det, dels för att den sortens kritik är helt kontraproduktiv. Att få mig att känna att du inte har förtroende för hur jag tänker, är inget annat än kränkande och helt oacceptabelt. Var är ditt sunda förnuft när du agerar så? Hur kan du tro att det skulle få mig att jobba bättre om du skyller mina misstag på något som ”inte finns i mig”, dvs ett ”tänk”? Vad finns för möjligheter för mig att känna att jag kan bättra mig då? Hur kan du inte förstå det här?
Men framförallt: hur kan du tro att det skulle kunna finnas utrymme för logiskt tänkande i en arbetssituation där personalen upplever stark ångest inför sin chefs stressattacker och kränkande behandling? När jag arbetar med dig har jag inte tankarna på kunderna, utan på hur jag ska undvika att du ska få ett hysteriskt anfall. Jag har aldrig träffat en människa med lägre stresströskel i mitt liv. Du säger att du förstår att du stressar mig, men jag tror att du underskattar hur du förvärrar situationen med din oförmåga att lita på oss och låta oss sköta det vi sköter väl när du inte är där.
Du har ofta ringt efter dessa utbrott för att be om ursäkt för att du gått för långt. De första gångerna uppskattade jag det. Nu har jag tappat all förtroende för att du inser att du handlar fel och önskar ändra dig. Därför föreslår jag att du försöker minimera din tid på caféet så mycket du kan. Jag inser att det är absurt att säga till ägaren av en verksamhet att inte befinna sig på verksamheten. Men vi som jobbar där varje dag, som arbetar hårt för att allt ska gå smidigt och bra, vi känner att du grovt underskattar hur din närvaro förvandlar en bra arbetsplats till ett helvete.
När du inte är där jobbar vi väl tillsammans. Vi får ofta komplimanger från kunder för att detta är ett så fint ställe. Visst uppstår incidenter och vi gör alla misstag, men dessa löser vi tillsammans och tillsammans arbetar vi för att skapa en så bra arbetsdag som möjligt. Vi är intresserade av att denna arbetsplats ska fungera väl. Det gör den inte när du är där. Du får gärna komma in och jobba ibland, men önskvärt är att du främst har en handledande roll. Utse den du har mest förtroende för att vara arbetsledare. Ha breifings med oss, fråga var och en vad som gått bra den dagen, vad som kunde gått bättre, om det funnits missförstånd, om något kan lösas på andra sätt. Tala med oss när du inte är arg och upprörd.
Allt du gör är inte dåligt. Du har byggt upp en bra verksamhet. Du måste förstå att detta inte handlar om hur du är som person utan om du du hanterar din roll som chef. Du har gett mig komplimanger för att vara duktig med kunderna. Men dessa små peppningar drunknar i alla sätt du fått mig att övertygas om att du finner mig ointelligent och fullständigt inkompetent. Jag har ofta undrat när du ska ge mig sparken, och haft svår ångest över detta. Ibland har jag tänkt att jag borde sluta, att inget är värt detta helvete som jobbet kan vara ibland när du är där. Men jag vill jobba kvar. För det finns det bara en anledning: tjejerna som jobbar med mig. Om du inte ser hur hårt de jobbar, hur kompetenta de är trots de tillfälliga misstag de gör, då är du blind. Detta café är en mycket trevlig arbetsplats när vi slipper den ångest det innebär att veta att du förebrår oss allt. Vi har det förtroende för varandra du borde ha för oss.
Vi förtjänar inte detta. Vi kräver att detta förändras. Vi kräver att det händer nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar