Lugna dig. Jag ger dig fil om du lugnar dig. Du är inte min mage, du är mitt inre inferno, en invärtes vulkan. Du är min interna Etna, min insidas Eyjafjallajökull.
Jag tar min tredje samarin för idag. Morgonens diarré gladdes jag åt, för det är när det inte kommer ut någonstans som helvetet börjar, kramperna och den inre sönderfrätningen. Varje rap välkomnas med ett leende. Att ha magkatarr är som att ha svalt något som sakta löser upp dig inifrån. Likt Alien-filmen är det som att något kämpar för att klösa sig ut.
Jag äter trots avsaknaden av aptit. De riktigt starka medicinerna sparar jag till natten. Där inne fortsätter det att bubbla och fräsa, mitt inre är en motorväg av ljud.
På onsdag ska jag till doktorn och kolla upp vad det är. Men, haha, vi vet ju alla redan vad det är. Hur undvika stressen över att inte stressa?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag tänkte; vad härligt om vi hade kunnat få vara lediga ett halvår - och ta hand om våra magar som lattemorsor om bebisar.
Så hade vi på samma sätt kunnat promenera om förmiddagarna, diskutera dagsform och nya rön. Starta bloggar där vi kan uppdatera vår släkt hur det går med magen. Kanske kan KD kirra ett vårdnadsbidrag?
Tills dess - ALL min omtanke
Puss! *googlar genast mat lämplig vid reflux*
Lider med dig - magkatarr nu också!
Jag har sett ljuset och det stavas Omeprazol!
Skicka en kommentar