Medan jag filar på ett inlägg om slaveri åker jag kollektivtrafik. Inte varje dag. Men ibland (nä, jag cyklar förstår ni). Och det ska jag ha tack för, enligt sl. Eftersom jag missade Eldkvarns Kärlekens tunga på min hemstation häromdagen, men däremot tvångsmässigt förföljer Plura på kvartersbutiken då och då och köper vad han köper är jag glad över att allt och lite till läggs ut på sidan.
Sl+kultur=sant?
Vem minns dikterna i tunnelbanan? Jag minns att det var 1993, eller 1994, klassen var i Sthlm och åkte just tunnelbana. Jag och mina kompisar läste en dikt som fastnade i oss då:
Man dansar däruppe - klarvaket
är huset fast klockan är tolv.
Då slår det mig plötsligt att taket,
mitt tak, är en annans golv.
Nils Ferlins Infall.
som vi senare satte upp klassens "roliga timme", jag och tre tjejer till. Vi satte ett bord mitt i klassrummet och satte oss två och två, jag minns att jag satt ovanpå bordet med benen i kors och sittdansade. Emma, klassens estet, läste upp dikten under bordet. Det hela gick på 5 minuter kanske. Men ack så vackert! Endast 12 år.
Vad jag egentligen skulle skriva om var att jag lyssnade på Jonas Hassen Khemiris novell som finns utlagd och inläst av himself på samma sida. Försök till kärnfysik, heter den. Ägna 15 minuter av ditt liv och lyssna på den, och du kommer må så himla mycket bättre. Jag vägrar tyna bort.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag lyssnade. Det gjorde min dag.
Tack.
Det gjorde du alldeles rätt i!
Den var väldigt fin tycker jag. Hans Berlin-vistelse gör honom gott. Fast vem fan skulle det inte göra gott iof.
Gillade särskilt det mänskliga beroendet som kom till uttryck, det där att någon tar hand om en när man är liten tills man är gammal. Hjärtat som viskar däremellan och ändå hoppet.
Ja, det gjorde jag sannerligen rätt i! Mycket fint skrivet och fantastiskt inläst. Gillar att det finns någon slags trygghet i att kärleken och beroendet både kommer och går tills hjärtat inte orkar mer.
Hittade även en kul berlinartikel som han skrev till murjubiléet i november. Den var så bra att jag var tvungen att skicka ett fanmail till honom. Jag bodde i Berlin 2007 och mig gjorde staden knappast bara gott. I efterhand överväger det positiva så klart, men the city's hard the city's fair och home is home, liksom. Eller så är jag bara en vek jävel.
Om du inte redan läst: http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3762749.svd
Å. Jag kommer ihåg när vi läste dikter i mellanstadiet. Vi fick höra Edith Södergrans Dagen svalnar, det var som att få en stöt genom kroppen.
Varför läser jag inte mer lyrik? Kanske för att det kräver tid.
Skicka en kommentar