Trötte Robert Gustavsson

Det måste vara fler än jag som anser Robert Gustavsson vara en av Sveriges mest överskattade män.

Jag anser inte att karln är helt utan humoristisk talang, inte alls. Men.

Jag minns med en suck de helt omotiverade samlingar kring musikanläggningen när vi gick i högstadiet, där Hassan utgjorde den ulitmata, odiskutabla humorhöjden. Det var sjukt nog ett sätt att umgås! Men det var alltid på killarnas premisser. Vi tjejer flockades för att visa att vi hade den rätta humorn, att vi också tyckte det var kul med skämt om menscyklar och ihopkopplade pizzerior. Vi var med där på kanten och upphöjde den manliga humorn till allmängiltighet.

Det hela fortsatte förstås med Nilecity. På hemmafester var det alltid nån kille som skulle hålla låda genom att göra imitationer av Percy Nilegård efter att övat i timmar framför videon. ALLA skulle tycka det var så roligt. "Ingen tänder på Alice Bah, hähähä!" Djävla svin.

Jag kommer ihåg att jag skrattade en gång åt Nilecity. Det var åt tjejen i stormarknaden som berättar om hennes dejt med Peter Jöback. För att den tjejen var en sån lysande humorist i den scenen.

Den klarast lysande stjärna i gänget har väl alltid varit Robert Gustavsson. Och nu ger han sig in i genusdebatten! Och kommer ut som fullfjädrad socialdarwinist! Och som vanligt när män vill försvara sina priviligerade rum med att hänvisa till biologin gör han det med okunskap (män befruktar... kvalificerat uttalande). Han gör senare en hänvisning till det naturliga urvalet för att fastställa att kvinnor är mindre roliga, för att sedan motsäga sig själv genom att hävda att Mia och Klara är himla roliga! Men det är ju snarare standard än undantag när man använder såna här argumentationsmetoder.

Robert Gustavsson är naturligtvis ute på en hal is av okunnighet i dessa uttalanden. Så klart det är jobbigt med en genusdebatt om den ifrågasätter vad man tidigare förstått som naturligt. Som vanligt är det svårt att se sin egen priviligerade position så länge man drar nytta av den. Jag fattar inte! Om jag vore man skulle jag vilja problematisera min position, se hur jag blev kategoriserad.

Jag kan förstå att män vill behålla sina egna rum. Det vill jag själv med andra tjejer. Men skillnaden mellan dem båda är att det senare inte har utestängt andra grupper från tillgång till makt, inflytade och pengar. Att dessutom hänvisa till unkna biologistiska argument för att behålla dessa rum är bara så djävla dumt.

Kanske är det ingen slump att Henrik Schyffert skapat en enmansshow där han hyllar 90-talet? Där hade han scenen praktiskt taget för sig själv, han och hans grabbar. Odiskutabla kungar av humorn. Det är så fint med egna rum. Vad är skräcken inför att kvinnor äntrar humorscenen? Fattar de inte att en utvidgning av begreppet humor var helt nödvändig för att det skulle bli angeläget för fler än flinande tonårsgrabbar/män? Ni har ju ändå tillgång till dramaten, för helvete!

Ovetande om det ger Robban en lysande beskriving av hur man ska förstå kvinnors höga trösklar in till manliga sfärer: (en kvinna i Killinggänget) "Jag tror inte hon skulle bli så långvarig. Hon skulle säga tack och hej. Vi har en massa interna spelregler som är så etablerade och... genuint manliga."

Du är rolig du, Robert Gustavsson.