tisdag 9 mars 2010

Men in cars

Förmiddag, Möllevången.
"Hur mycket???"
Jag inser att frågan är ställd till mig. Jag är ung, jag har just flyttat så in i helvetes långt söderut jag kunnat, jag bär klänning. Mannen i den grå saaben är medelålders. Han har en stor mustasch som påminner mig om min pappa.
"Va?? Hur mycket??"
Han viftar en hundralapp åt mig, vänder sig mot två andra män i bilen och flabbar fram ett hest skratt. De åker iväg. Jag vänder tillbaka till marknaden på torget. Jag är arg för att jag är arg, för att jag förstod hans intention och ändå lät det komma åt mig.

Oktober, den lilla staden i södra Frankrike. Jag kommer från dansträningen, det är fortfarande varmt ute. Jag har mina trikåer under jackan, längtar efter att duscha när jag kommer hem. Ställer mig vid ett övergångsställe, väntar på grönt. En sportbil kör förbi i inte alltför hög hastighet, ett gäng med unga killar. De har fällt ned suffletten.
"SALOPE!" "JE VAIS TE TAPER!"
Jag är så oförberedd, blir så rädd av skriket att jag är nära att tappa väskan. Efteråt lär jag mig att de skrikigt att de ville slå mig, inte knulla mig. Jag hade bara tolkat "taper" som knulla i sammanhanget.

Höstnatt, Lund. Jag följer en kille jag träffat några gånger hem. Han har tidigare vägrat lämna min lägenhet när jag sagt att jag inte ville träffa honom något mer. Han började bete sig obehagligt klistrigt. Jag blev lovad att bli lämnad i fred om jag bara gick med honom hem den kvällen. Så jag går. Inte långt från Gerdahallen stannar en bil vid oss. "Kan du hjälpa oss med en sak?" frågar några unga killar. Jag går fram till föraren som håller i vad jag tolkar som en karta. Han pekar på den som för att fråga om vägen. När jag böjer mig ned för att se spottar han mig i ansiktet, skrattar och kör iväg. Hans vänners skratt ekar mot asfalten. Några sekunder står jag bara och känner saliven kallna mot kinden. Sedan börjar jag gråta. Klistriga killen försöker trösta mig, börjar skrika åt några som går förbi vilka tolkar situationen som ett romantiskt gnabb, jag vill bara bort bort bort.
Flera nätter efteråt drömmer jag mardrömmar om att de drar in mig i bilen och kör iväg.

2 kommentarer:

Agnes sa...

Och alla har vi de där historierna.
Vidriga jävla asjävlar.

Anna Tholl sa...

Åh, jag vet, och hur ska jag säga? De måste ju nödvändigtvis vara där för att göra tavlan komplett även om de inte utgör hela bilden.