Jag är fast i en chick flick! Mitt liv är en chick flick. Endast i filmatiserade versioner av exempelvis Marian Keyes och Martina Haag finner hjältinnan sig klanta till det på sitt jobb så att rodnaden skjuter i höjden, har en problematisk relation med sin elaka chef, har tokiga dagar då allt går fel, bara känner sig jätteklantig och hoppsan där spillde hon mangosmoothie och råkade tappa bort sin lilla hund!
Därmed borde det logiska vara att jag träffar drömprinsen snart. Han som fungerar som räddningen, för utan honom är hjältinnan bara tragisk och inte charmigt misslyckad. Utan honom skulle inte tittarna på chick flicken om mig kunna identifiera sig i den tokroliga och lite klumpiga tjejen som visserligen är smal men inte FÖR smal och dessutom har problem med frisyren ibland (som vi alla har).
Sen minns jag att det här är livet och att karma i stil med "jag har haft en dålig period, men eftersom jag är godhjärtat kommer allt ordna sig i slutet ändå" inte existerar. Att allt kan gå ännu mer åt helvete om jag inte finner sätt att lyfta mig snart. Men var jag än griper efter någonstans att hålla fast finner jag ingenting. Och jag har redan börjat tro att det är jag som inte räcker till att klättra när väggen saknar fästen att ta tag i.
Om jag bara vore Baby att aldrig sätta i ett hörn.
1 kommentar:
Oh sister, am I not a sister to you?
Skicka en kommentar