Världens viktigaste uppfinning

För några år sedan läste jag en artikel av ekonomen Amartya Sen om vad som ska anses vara världens viktigaste uppfinning. Sen utnämnde demokratin till denna hedervärda plats, och jag håller med, men artikeln fick mig också att fundera över alternativ till vad som skulle kunna anses vara extremt viktiga uppfinningar.

Jag kom fram till att p-pillret måste placera sig skyhögt på denna skala. Världens viktigaste uppfinning! Som dessutom fyller femti i år.

Utan att förminska de biverkningar som uppkommit (då varje ny lösning ofta ger nya problem) så som ökad risk för blodpropp, minskad sexlust, acne och miljöpåverkningar, är det viktigt att föreställa oss vilken slags värld vi hade levt i om inte p-pillret funnits.

P-pillret gav naturligtvis kvinnor makten över själv välja när, och hur många, barn man ville ha. Detta var inget annat än en revolution. För mig är motsatsen helt otänkligt och skulle jag tvingas vara i den situationen nu skulle jag finna den djävligt förödmjukande. Som uppväxt i de kargare jaktmarkerna av vårt avlånga land (även om jag är övertygad att samma situation gick att finna överallt) har jag bara behövt gå en eller två generationer bort för att medvetandegöras om vilket helvete det var att inte kunna välja. Tänk att vartannat år tvingas föda barn, ofta från 18-års ålder till närmare femti. Föreställ er påfrestningen på kroppen. För varje barn ökade ångesten över hur man skulle överleva, för de stora barnaskarorna var den främsta orsaken till många familjers skriande fattigdom. Kvinnor dog i barnsäng, så som för min morfars mor. Jag har hört berättelser om hur barn avskyddes av sina föräldrar, hur dom aldrig ägde ett klädesplagg eller leksak eller något föremål som bara var deras.

Min mormorsmor hade "bara" tre barn. I hennes by där hon och hennes man ägde ett jordbruk retades hon av männen och kallades för "gallko". På något sjukt sätt var en stor barnaskara prestige för dem; ett tecken på deras virilitet kanske. Detta trots att de måste varit medvetna om att färre barn hade varit bättre för familjens möjligheter att äta sig mätta. Ett tecken på att de fick sin vilja igenom gentemot sina maktlösa fruar, muttrar jag bitterfittigt. Jag vet inte hur min mormorsmor lyckades, förmodligen nekade hon karln sängkammaren, men mer än tre barn skulle hon inte ha. Och förmodligen var det enda alternativet; att offra närhet och sex med sin man för att slippa allt som kom med otaliga barn.

Mamma har berättat att hennes pappa tvärvägrade när hon skulle skaffa p-piller som 18-åring på 60-talet. Ändå hade hon varit tillsammans med hennes kille i flera år och var inte precis på väg att kasta sig in i den sexuella revolutionen. Hon har visat bilder på åtminstone tre väninnor som fått skynda till altaret för att hinna gifta sig innan den oplanerade ungen kom. Detta är bara 40 år sedan.

Att slippa vara slav under din ägglossningscykel. Det är fanimej en helt otrolig frihet som vi har lyckan att ta för given. Nu finns en uppsjö av alternativ till p-pillren och man bör inte förglömma de ack så viktiga kondomerna. Men jag är övertygad om att p-pillrena inte bara var en del i den kvinnliga frigörelsen och uttåget på arbetsmarknaden utan även var avgörande för att den skulle bli möjlig.

Men det där med manliga p-piller verkar ligga på is. En inlandsis. Skulle det på något sätt innebära samma frihet för dem?