"Här finns ju ingen han!"

Jag har världens bästa jobb. Jag går och tittar på barnkultur för att granska det ur ett genusperspektiv. Glamour is back in the life of Miss Lee! Jag är så lycklig, samtidigt som de allestädes tviveltankarna ofta gör entré... typ hurihelveteskajaggöradetta?

Igår hade jag priviligeriet att närvara vid en teaterföreställning på stadens bibliotek, Askungen. Närvarande fanns där omkring 50 barn och 10 vuxna. De fyra skådespelarna, två män och två kvinnor, bar varsin färg på sin scenklädsel: blå, röd, guld och silver. Rollerna är många och olika och varje skådespelare innehar flera. De iscensätts m.h.a. mindre ändringar i klädseln och utseende, så som en hatt, kjol eller ett lösskägg. Barnen har inga problem att följa med i rollbytena. Pjäsen är interaktiv till sin publik och skådespelarna ber barnen att bua när elaka personer kommer på scenen och sjunga med i sångerna. Kärlekskänslor hälsas med ogillande av flera barn, främst pojkarna.

Pjäsen är mycket rolig och har många dråpliga scener. Barnen är väldigt engagerade i pjäsen. Ibland hoppar dem nästan upp ur stolarna av upphetsning och särskilt när något klandervärt pågår på scenen blir barnen upprörda och buar. Askungens elaka systrar framkallar mest avsky. Samtidigt skrattar barnen som de buar vilket tyder på att de skiljer på scenen som föreställning och ”verkligheten”. Detta illustreras extra tydligt i en scen med de elaka styvsystrarna och Askungen. De två systrarna spelas av män medan Askungen spelas av en kvinna. Styvsystern säger något elakt till sin syster och anklagar Askungen. ”Vem var det som sa det?” frågar de barnen. ”HAN!” skriker de. ”Vilken han, här finns ju ingen han!” säger skådespelaren som spelar den ena styvsystern.

Händelsen tyder på att barnen har en tydlig förståelse av att de bevittnar ett skådespel med aktörer. När de svarar på frågan svarar de skådespelaren, mannen, och inte hans rollfigur styvsystern. Frågan kan ställas om barnen inte levde sig in i pjäsen? Detta behöver nödvändigtvis inte vara så. Möjligen ville de gärna vara till tjänst och ”rätta till” oförättelsen mot Askungen, alltså svarar de ”han” för att undanröja förvirring då det står en kvinna och en man på scenen, varav en är oskyldigt anklagad. Det pågick alltså en växelverkan mellan inlevelse i pjäsens handling och en uppfattning och scenen som skådespeleri. Men de intressanta är att de inte spelar med och av hänsyn till skådespelaren kallar honom "hon". Vill man fråga barn får man vara beredd på svaret, antar jag.

Detta fick mig att undra: Skulle pjäsen funka med en manlig askungen? Förmodligen skulle detta ”störa” för mycket då barnen är högst medvetna om scenen som ”icke-verklighet”. När det gäller män i kvinnokläder påminns jag alltid av det högre värderandet av det manliga, illustrerat genom det minde problem det innebär för kvinnor att ikläda sig manskläder i kontrast till män i kvinnokläder. De sistnämnda blir farsartade och nästintill löjeväckande. Jag tänker mig att pojkar kan tänka sig att lika lite identifiera sig med kvinnliga egenskaper som flickor kan tänka sig identifiera sig med Papphammar. Lite obekvämt tänker jag också på hur styvmamman och styvsystrarna samt Askungen representerar dikotomin ”den goda/ dåliga kvinnan, där den dåliga utmärks av egoism, fåfänga, en aktiv sexualitet men framför allt ett oattraktivt yttre, medan Askungen representerar skönhet, lojalitet, vänlighet, uppoffran och kampvilja i en underdog-situation.

Sitter flickorna som jag och skäms för de sidor inom sig med vilka de identifierar sig med de elaka styvsystrarna, den oattraktiva delen som inte får prinsen utan avhuggna tår, och hoppas på att de ska ha tillräckligt med Askungens egenskaper för att få sin prins? Eller har de större förmåga att skilja sitt eget jag från pjäsens karaktärer?

I hope so. Gudarna ska veta att jag inte gjorde det som liten. Jag förstod så väl att världen var befolkad av fina och fula flickor, båda kategorierna är fan förnedrande, men hur skulle man undkomma dom? Jag blev helt enkelt en bitterfitta.

När ska vi lära flickor att skita i Prinsjäveln?