Sur-, bitter-, tråkighets-, cyniska-, mörkerfeminismen

Den har jag drabbats av. Allt är svart, svårt, negativt, hemskt, farligt, jobbigt, tråkigt, fult, och äckligt. Och det är inte roligt att känna så inför sin feminism. Hur ska jag bli en happy feminist igen? Roskaskimrande? Bejakande? Glädjefylld? Tillåtande? Skrattande feminist, har ni hört nåt så tokigt!