Jag är sjuk. Nej, inte svininfluensan. Bara en förkylning som spränger min skalle och får minsta steg i att starta igång en slagborr innanför tinningen. Det lustiga är att när man berättar för folk att man är sjuk spänner de blicken i en och bara... "är det svinisen?". Precis på samma sätt som alla som har ett kulturintresse något utöver Idol funderar över deras icke-vara som Göran H:s "vanliga människor". Gävla Göran. Kan inte karln bara hamna under 4%-strecket?
Igår gick jag på teater och bölade min skalle i bitar till No tears for queers. Efteråt följde en paneldiskussion men jag orkade inte. Jag pallar inte våld, det är för nära, alldeles för lite långt ifrån. Men får ni chansen, gå och se den. Boken är bra men teatern gräver sig djupare under huden.
Skulle vilja rekommendera en alldeles ljuvlig bok av Alexandra Coelho Ahndoril, Mäster. Jag behöver påminnas om de privilegier jag inte haft om inte människor kämpat för dem. Tänker att jag saknar en liknande bok om kvinnokampen, när kvinnor började organisera sig för att tillskansa de rättigheter de var förnekade som människor. Jag har svårt att förstå att jag inte hade haft rösträtt om jag levat för 100 år sedan. Jag tänker mycket nu överhuvudtaget på organisation och förändring, på glappet mellan individ och struktur.
Förresten, ni inser att vi kommer ha ett främlingfientligt parti med rötter i den nyfascistiska rörelsen i riksdagen om ingen görs nu, va?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar