torsdag 19 november 2009

Ce n'est pas grave

Ibland när jag går på promenad börjar jag prata franska med mig själv bara för att få ha språket i munnen.

Så om ni träffar nån galning i parken som talar knagglig franska med sig själv så är det bara jag som saknar.

1 kommentar:

Kerstin sa...

Jag gör också det!! Mig hittar ni på sthlms gator, med en mun som rör sig, kanske med en rynka mellan ögonbrynen när jag försöker komma på ett ord, eller ganska med ett leende efter jag ha sagt det perfekta meningsutbytet!